1Och nu har de som är yngre än jag hånat mig,
2Till vilken nytta är deras händers styrka för mig?
3De är magra av brist och hungersnöd,
4De plockar (samlar) saltörter med malört
5Från mitten drivs de ut,
6I dalens klyftor måste de bo,
7I busksnåren skriar de,
8De är dårens söner, även skammens söner,
9Och nu har jag blivit deras nidvisa (hebr. negina),
10De avskyr mig, de flyr långt bort från mig
11Eftersom han har lossat min tältlina (hebr. jeter) [huvudlinan som höll uppe tältet, se Job 4:21]
12Över min högra reser sig pöbeln,
13De gräver upp min stig (upptrampad gångväg – hebr. netivah),
14Som ett stort gap (genombrott, bräcka i en mur) anländer de,
15Skräck har vänts mot mig,
16Och nu är min själ uthälld i mig,
17På natten blir mina ben genomborrade
18Med stor kraft är mina kläder vanställda,
19Han har kastat mig i dyn
20Jag ropar till dig men du svarar mig inte.
21Du har vänt dig till att bli grym mot mig,
22Du lyfter upp mig till vinden,
23Jag vet att du vill föra mig till döden
24Förvisso, skulle inte han [en bruten man – Job] sträcka ut sin hand från ruinhögen,
25Har jag inte gråtit på olyckans dag?
26När jag skådade efter gott,
27Mitt inre kokar och vilar inte,
28Jag går sörjande utan värme.
29Jag har blivit en bror till schakalen
30Min hud är svart och faller av mig
31Därför är min harpa (kinor) vänd till sorg