1Då svarade Job och sade:
2Även idag är upproriskhet mitt bekymmer,
3Om bara jag visste hur jag skulle finna honom,
4Jag skulle lägga fram min sak (rättsfall – hebr. mishpat) inför honom,
5Jag känner orden (pratet – hebr. milah) han skulle svara mig,
6Skulle han tvista med (motsätta sig – hebr. riv) mig i stor kraft,
7En rättfärdig skulle då vara hans motpart,
8Se, går jag frammåt (mot öster – hebr. qedem) [möter solens uppgång] är han inte där,
9Gör han något till vänster [norrut om man står mot öster] skådar jag honom inte,
10Men han vet min väg (vandringsväg, mina livsval – hebr. derech),
11Min fot har hållit fast nära hans steg (vid hans spår),
12Jag har inte övergett hans läppars bud,
13Men han är den ende [oföreänderlig, fast], vem kan stå honom emot?
14Ja, han fullbordar min beskärda del,
15Därför bävar jag för hans ansikte,
16Gud (El) har gjort mitt hjärta försagt (jag tappar modet),
17för jag fick inte förgås innan mörkret kom,