1Och Efraims män sade till honom: ”Varför har du behandlat oss på detta sätt? Varför kallade du inte på oss när du gick för att strida med Midjan?” Och de grälade allvarligt med honom.
2Och han sade till dem: ”Vad har jag gjort i jämförelse med er? Är inte Efraims insamlande [efterskörd av vindruvor] bättre än Aviezers vinskörd?
3Gud (Elohim) har gett i er hand Midjans furstar Orev och Zeev, och vad kunde jag göra i jämförelse med er?” Då avtog deras vrede mot honom, när han sade detta.
4Och Gideon kom till Jordan och gick över, han och hans 300 män som var med honom, svaga, men förföljde fortfarande [midianiterna].
5Och han sade till Sukkots män: ”Ge, jag ber er, brödkakor till folket som följer mig, för de är svaga och jag jagar efter Zevach och Tsalmunna, Midjans kungar.”
6Men Sukkots furstar sade: ”Varför ska vi ge bröd till din armé? Är Zevach och Tsalmunna tillfångatagna (är deras händer i dina händer)?”
7Och Gideon sade: ”Därför när Herren (Jahve) har gett Zevach och Tsalmunna i min hand, då ska jag riva ert kött (era kroppar) med öknens törne och med tistlar (hebr. barkanim).”
8Och han [Gideon och hans 300 män] gick upp därifrån till Penoel och ställde samma fråga till dem, men Penoels män svarade honom på samma sätt som männen i Sukkot hade svarat.
9Och han talade även till Penoels män och sade: ”När jag kommer tillbaka i frid (shalom) ska jag bryta ner detta torn.”
10Och Zevach och Tsalmunna var i Qarqor och deras armé med dem omkring 15 000 män, alla som var kvar av hela österns söners armé, för 120 000 män som drog svärd hade fallit (stupat).
11Och Gideon gick upp längs deras väg som bor i tält [rutten som karavaner och nomader tog] öster om Novach och Jogbeha och slog hären [med överraskning], för hären var [trodde sig vara] trygg.
12Och Zevach och Tsalmunna flydde och han jagade efter dem, och han tog Midjans två kungar, Zevach och Tsalmunna, och gjorde hela hären modfälld.
13Och Gideon, Joashs son, återvände från striden från bestigningen av Cheres.
14Och han fångade en av Sukkots unga män och frågade honom, och han skrev ner till honom Sukkots furstar och dess äldste, 77 män.
15Och han kom till Sukkots män och sade: ”Se, Zevach och Tsalmunna om vilka ni hånade och sade: ”Är Zevach och Tsalmunnas händer i din makt så att vi ska ge bröd till din armé?”
16Och han tog stadens äldste och öknens törne och tistlar (hebr. barkanim) och med dem lät han Sukkots män bli väl förtrogna (de fick fysiskt lära känna riset).
17Och han bröt ner Penoels torn och slog stadens män.
18Och han sade till Zevach och Tsalmunna: ”Var är männen som ni slog i Tavor?”
19Och han sade: ”De var mina bröder, min mors söner, Herren (Jahve) lever, om ni hade räddat dem levande skulle jag inte slå er.”
20Och han sade till Jeter hans förstfödde: ”Upp och slå dem.” Men ynglingen drog inte sitt svärd för han var rädd eftersom han var en yngling.
21Och Zevach och Tsalmunna sade: ”Stå upp du och fall över oss, för som mannen är så är hans styrka.” Och Gideon steg upp och slog Zevach och Tsalmunna och tog utsmyckningen på deras kamelers nackar. [Förmodligen fanns det guld i de utsmyckningar som deras kameler hade.]
22Och Israels män sade till Gideon: ”Regera du över oss, du och även din son och även dina söners söner, för du har räddat oss ur midjaniternas hand.”
23Och Gideon sade till dem: ”Jag ska inte regera över er och inte heller mina söner ska regera över er, Herren (Jahve) ska regera över er.”
24Och Gideon sade till dem: ”Jag vill framlägga ett önskemål till er, att ni var och en ska ge mig en öronring från sitt byte.” För de hade öronringar av guld eftersom de var ismaeliter [folkslag relaterat till midianiterna, se 1 Mos 37:25-28].
25Och de svarade: ”Vi vill gärna ge dem.” Och de spred ut en mantel och kastade varje man öronringarna från sitt byte.
26Och guldvikten på öronringarna som han bad om var 1700 shekel guld. Förutom skärorna och hängsmyckena och de purpurfärgade dräkterna som var på Midjans kungar, och förutom kedjorna som var runt nackarna på deras kameler.
27Och Gideon gjorde därav en efod [kanske en avbild av en överstepräst; för att avgöra Guds vilja, se 2 Mos 29:2-5] och placerade den i sin stad, i Ofra, och hela Israel gick efter den (ordagrant: prostituerade sig med den) och den blev en snara för Gideon och för hans hus.
28Och Midjan underkastades inför Israels söner och de lyfte inte längre upp sina huvuden. Och landet hade ro i 40 år i Gideons dagar.
29Och Jerubaal [annat namn för Gideon; Dom 6:32], Joashs son gick och bodde i sitt eget hus.
30Och Gideon hade 70 söner som hade gått ut (fötts) från hans länder, för han hade många fruar.
31Och hans konkubin som var i Shechem födde också en son till honom och hon gav (kallade) hon honom namnet Avimelech.
32Och Gideon, Joashs son dog i en god ålder och begravdes i Joashs, hans fars grav i aviezriternas Ofra.
33Och det skedde så snart Gideon var död, att Israels söner åter gick iväg efter baalerna och gjorde Baal-brit till deras gud.
34Men Israels söner kom inte ihåg Herren deras Gud (Jahve Elohim) som hade gett i deras hand alla deras fiender på alla sidor.
35Och de visade ingen nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot Jerubaals hus, Gideon efter allt det goda som han visat mot Israel.