1Och Jerubaal [namnet som Gideons far gav honom, se Dom 6:32], som är Gideon, och hela folket som var med honom [från Manasse, Asher, Zevolun och Naftali, se Dom 6:35] steg upp tidigt och slog läger vid Ein-Charod [betyder: ”darrande källan” eller ”fruktans källa”]. Midjans läger var [8 km] norr om dem vid [berget] Givat-More i dalen [Jezereldalen].
2Och Herren (Jahve) sade till Gideon: ”Folket som är med dig är alldeles för många för att jag ska kunna ge midjaniterna i deras hand, annars förhäver sig Israel mot mig och säger: ’Min egen hand har räddat mig.’
3Och nu, jag ber dig, ropa i folkets öron och säg:
4Och Herren (Jahve) sade till Gideon: ”Folket är fortfarande för många, för ner dem till vattnet och jag ska pröva dem åt dig där. Och det ska vara så att om dem som jag säger: ’De ska gå med dig’, de ska gå med dig och dem om vilka jag säger att: ’De ska inte gå med dig’, de ska inte gå med dig.”
5Och han förde ner folket till vattnet och Herren (Jahve) sade till Gideon: ”Alla som läppjar av vattnet med sin tunga, som en hund lapar (av vattnet), honom ska du placera för sig, på samma sätt med var och en som böjer sig ner på sina knän för att dricka.”
6Och antalet av dem som lapade genom att sätta sin hand till munnen var 300 män, men alla andra av folket böjde sig ner på sina knän för att dricka vatten.
7Och Herren (Jahve) sade till Gideon: ”Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket gå var och en till sin plats.”
8Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen.
9Och det skedde samma natt att Herren (Jahve) sade till honom: ”Stå upp, gå ner till lägret, för jag har gett det i din hand.
10Men om du är rädd för att gå ner, gå med Pura, din yngling, ner till lägret,
11och du ska höra vad de säger och efteråt ska dina händer bli starka (fasta, säkra, tappra) till att gå ner till lägret.” Och han gick ner med Pura, sin yngling, till den yttersta delen av arméns män som var i lägret.
12Och midjaniterna och amalekiterna och alla österns söner låg tillsammans i dalen som en gräshoppssvärm i antal, och deras kameler gick inte att räkna, som sanden som är på havets strand i antal. [Gräshoppssvärmen här syftar på en formidabel invasion av gräshoppor där de kommer i så stora svärmar att de orsakar en mindre solförmörkelse i det område de flyger. Dessa svärmar brukar bestå av många miljoner gräshoppor.]
13Och när Gideon kom, se, där var en man som berättade sin dröm för sin granne och sade: ”Se, jag drömde en dröm och en brödkaka av korn rullade in i Midjans läger och kom till tältet och slog det och det föll och vändes upp och ned så att tältet låg platt.”
14Och hans granne svarade och sade: ”Detta är inget annat än Gideons svärd, Joashs son, en man i Israel, i hans hand har Gud (Elohim) gett Midjan och hela hären.”
15Och det var så när Gideon hörde drömmen berättas och dess uttydning, då tillbad han och han återvände till Israels läger och sade: ”Stå upp för Herren (Jahve) har gett Midjans armé i vår hand.”
16Och han delade de 300 männen i tre grupper och han satte shofarer i alla deras händer och tomma krukor med facklor i krukorna.
17Och han sade till dem: ”Se på mig och gör som jag, och se, när jag kommer till utkanten av lägret ska det ske att som jag gör, så ska ni göra.
18När jag blåser i shofaren, jag och alla som är med mig, då ska ni också blåsa i shofarerna på varje sida av hela lägret och säga: ”För Herren (Jahve) och för Gideon!”
19Och Gideon och de 100 män som var med honom kom till den yttersta delen av lägret i början av den mellersta nattväkten [den andra nattväkten – från klockan tio på kvällen till två på natten] när de nyligen hade ställt ut vakten (haft vaktombyte), och de blåste i shofarerna och krossade krukorna som de hade i sina händer i bitar.
20Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: ”Svärd till Herren (Jahve) och till Gideon!”
21Och de stod (stilla) var och en på sin plats runtom lägret, och hela armén sprang och de ropade och flydde.
22Och de blåste i de 300 shofarerna och Herren (Jahve) satte varje mans svärd mot hans granne i hela hären och hären flydde så långt som till Beit-Shitta mot Tsererata, så långt som till Avel-Mecholas gräns vid Tabbat.
23Och Israels män samlades från Naftali och från Asher och från Manasse och jagade efter midjaniterna.
24Och Gideon sände budbärare genom hela Efraims bergsbygd [som sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten – området kallades senare Samarien] och sade: ”Kom ner mot Midjan, och ta vattnen framför dem så långt som till Beit-Bara och även Jordan.”
25Och de tog två av Midjans furstar, Orev och Zeev, och de slog Orev vid Orevs klippa och Zeev slog de i Zeevs vinpress, och jagade midjaniterna. Och de förde Orevs och Zeevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.