1Och Simson gick ned [från bergsbygden] till [den filisteiska staden] Timnah och såg en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté.
2Och han kom upp och berättade för sin far och för sin mor och sade: ”Jag har sett en kvinna i Timnah, en dotter till en filisté, gå nu och ta henne till hustru åt mig.”
3Men hans far och hans mor sade till honom: ”Finns det ingen kvinna bland dina bröders döttrar eller bland hela mitt folk [det judiska folket], så att du måste gå och ta en hustru från de oomskurna filistéerna?”
4Men hans far och hans mor visste inte att det var från Herren (Jahve), eftersom han [Herren] sökte ett tillfälle (anledning – hebr. toanah) mot filistéerna. Vid den tiden rådde filistéerna över Israel.
5Så gick Simson ner till Timnah, tillsammans med hans mor och far. När de kom till Timnahs vingårdar, då mötte plötsligt ett ungt rytande lejon honom.
6Och Herrens (Jahves) Ande kom mäktigt (föll, svepte hastigt och med kraft) över honom och han slet sönder (delade – hebr. shasa) det [det stora lejonet] som om det var en [liten] killing, och han hade ingenting [inget verktyg eller vapen] i sin hand. Men han berättade inte för sin far och sin mor vad han hade gjort.
7Och han gick ner och talade med kvinnan [i Timnah] och hon behagade Simsons ögon.
8Och efter en tid (ordagrant dagar) [troligen ett år, den normala seden mellan trolovning och bröllop] återvände han för att ta henne [som sin hustru], och han vek av för att se [resterna av] lejonets kropp, och se, där var en församling (hebr. edah) [en bisvärm] i lejonets kropp och honung.
9Och han skrapade ut den i sin hand och gick, och åt medan han gick, och han kom till sin far och till sin mor och gav till dem och de åt. Men han berättade inte för dem att han skrapat honungen ur lejonets kropp. [Ännu en gång följer Simson sina begär. Det anas hur han nonchalant tar det han vill och sedan går och äter. Han ger också till sina föräldrar, vilket gör att de också blir rituellt orenade. Hans föräldrar hade helgat honom, nu vanhelgar han dem utan att de ens vet om det.]
10Och hans far gick ner till kvinnan [i Timnah] och där gjorde Simson en fest (hebr. mishte), eftersom de unga männen brukade göra det.
11Och det skedde när de såg honom att de tog 30 vänner att vara med honom [som bröllopsvänner för att ansvara för bröllopsfesten].
12Simson sade då till dem: ”Låt mig förelägga en gåta (hebr. chod chida; ordagrant: ”låt mig gåta en gåta”) för er. Om ni kan berätta gåtans lösning för mig inom festens sju dagar och finna den, då ska jag ge er 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder.
13Men om ni inte kan berätta för mig, då ska ni ge mig 30 linneskjortor och 30 ombyten kläder.” De svarade honom: ”Förelägg gåtan för oss och låt oss höra.”
14Han sade till dem:
15Och det skedde på den sjunde dagen att de sade till Simsons hustru: ”Locka din man så att han berättar gåtan för oss, annars bränner vi dig och din fars hus med eld, har ni kallat hit oss för att göra oss fattiga?”
16Och Simsons hustru grät över (på) honom [klängde sig mot honom] och sade: ”Du hatar mig bara, du älskar mig inte, du har förelagt en gåta till mitt folks söner och berättar inte för mig.”
17Och hon grät över honom den sjunde dagen, medan festen pågick, och det skedde på den sjunde dagen att han berättade för henne, eftersom hon pressade honom hårt. Och hon berättade gåtan för sitt folks söner.
18Och männen i staden sade till honom på den sjunde dagen innan solen gick ner:
19Och Herrens (Jahves) Ande kom över honom och han gick ner till Ashkelon och slog 30 män av dem och tog deras kläder och gav till dem som berättade gåtan. Och hans vrede var upptänd och han gick upp till sin fars hus.
20Men Simsons hustru gavs till hans vänner som han fått som kompanjoner [brudgummens vänner som ansvarade för att ordna festligheterna].