1Och återigen gjorde Israels söner det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, och Herren (Jahve) gav dem i filistéernas hand i 40 år.
2Och där fanns en man från Tsora [25 km väster om Jerusalem, strax norr om Bet Shemesh], från daniternas familj och hans namn var Manoach [betyder ”viloplats”, från ordet noach som betyder vila]. Och hans hustru var barnlös och födde inte. [Frasen är väldigt lik 1 Mos 11:30, och läsaren får genast koppling till berättelsen om Abram och Saraj, som inte heller kunde få barn. Intressant är att mannen identiferas först geografiskt, sedan stam och sist hans namn.]
3Och Herrens (Jahves) ängel (budbärare) visade sig för kvinnan och sade till henne:
4Och i denna tid ska du hålla (vakta, skydda, bevara), jag ber dig, och inte dricka vin och starka (alkoholhaltiga) drycker och du ska inte äta något (rituellt) orent,
5eftersom se, du ska bli gravid och föda en son. Ingen kniv ska komma över hans huvud, eftersom ynglingen ska vara en Guds (Elohims) nasir från moderlivet och han ska börja att rädda Israel från filistéernas hand.”
6Och kvinnan kom och berättade för sin man och sade:
7men han sade till mig:
8Och Manoach vädjade (bad – hebr. atar) till Herren (Jahve) och sade: ”O, Herre (Adonaj) låt mannen från Gud (Elohim) som du sände komma, jag ber dig, igen till oss, och undervisa oss vad vi ska göra med ynglingen som ska födas.” [Här används ett ovanligare ord för bön som ofta också involverade ett offer. Upprepningen av ”oss” antyder att han var avudsjuk att budbäraren hade kommit till hans fru och inte honom.]
9Och Gud (Elohim) lyssnade på Manoachs röst och Guds (Elohims) ängel kom igen till kvinnan och hon satt på fältet, men Manoach hennes man var inte med (hos) henne.
10Och kvinnan skyndade sig och sprang och berättade för sin man och sade till honom: ”Se [han är här]! mannen som visade sig för mig häromdagen har just visat sig för mig igen.”
11Manoach steg då upp och gick efter sin hustru och kom till mannen och frågade honom: ”Är du mannen som talade till kvinnan (min hustru)?”
12Manoach sade: ”Nu när ditt ord kommer (förverkligas, det som du har sagt sker), vad är påbudet (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat) för ynglingen och det vi ska göra [med honom]?
13Och Herrens (Jahves) ängel sade till Manoach: ”Från allt som jag sagt till kvinnan låt henne hålla (vakta, skydda, bevara) det.
14Från allt som växer från vinrankan ska hon inte äta och vin och starka drycker ska hon inte dricka och allt orent ska hon inte äta, allt som jag befallde henne ska hon hålla (vakta, skydda, bevara).”
15Och Manoach sade till Herrens (Jahves) ängel: ”Stanna, jag ber dig, så att vi kan göra i ordning en killing inför ditt ansikte.”
16Och Herrens (Jahves) ängel sade till Manoach: ”Även om du håller kvar mig ska jag inte äta av ditt bröd och om du gör i ordning ett brännoffer måste du offra det till Herren (Jahve).” Eftersom Manoach inte visste att han var Herrens (Jahves) ängel.
17Och Manoach sade till Herrens (Jahves) ängel: ”Vilket är ditt namn? För när dina ord kommer (det du sagt går i fullbordan) kan vi ära dig (ordagrant ”och vi kan ge dig härlighetstyngd” från ordet kavod).”
18Och Herrens (Jahves) ängel sade till honom: ”Varför frågar du efter mitt namn? Det är obeskrivligt (hebr. pili).
19Och Manoach tog killingen med matoffret och offrade det på klippan till Herren (Jahve) och det obeskrivliga gjordes och Manoach och hans hustru såg det.
20Och det skedde när flamman steg upp mot himlarna från över altaret att Herrens (Jahves) ängel steg upp i altarets flamma. Och Manoach och hans hustru såg det och de föll ner på sina ansikten på marken.
21Och Herrens (Jahves) ängel visade sig inte igen för Manoach och för hans hustru. Vid den tiden visste Manoach att han var en Herrens (Jahves) ängel.
22Och Manoach sade till sin hustru: ”Vi ska döden dö eftersom vi har sett Gud (Elohim).”
23Och hans hustru sade till honom: ”[Om] Herren (Jahve) har behag till att döda oss skulle han inte ta emot ett brännoffer och ett matoffer från vår hand och han skulle inte låta oss se alla dessa ting och inte vid denna tid låtit oss höra dessa ting.”
24Och kvinnan födde en son och hon gav (kallade) honom namnet Simson (hebr. Shimshon; betyder ”som solen”) och ynglingen växte upp och Herren (Jahve) välsignade honom.
25Och Herrens (Jahves) Ande började röra vid (verka, oroa, skaka, ”hamra på” – hebr. paam) honom i Machane-Dan [Dans läger – distriktet dit Dans stam immigrerade, se Dom 18:12] mellan Tsora och Eshtaol.