1Till Ammons söner. Så säger Herren (Jahve): Har Israel inga söner? Varför tar Malkam Gad i besittning och bor hans folk i dess städer?
2Därför se, dagar kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska låta ett stridslarm höras mot Rabbat Ammons söner, och det ska komma och det ska bli en öde hög och hennes döttrar ska brännas i eld. Då ska Israel fördriva dem som har fördrivit honom säger Herren (Jahve).
3Jämra dig Cheshbon för Ai är upplöst, ropa Rabbas döttrar, omgjorda dig med säcktyg, klaga och spring hit och dit bland väggarna, för Malkam ska gå i fångenskap, hans präster och hans furstar tillsammans.
4Varför skiner du i dalarna, dina strömmande dalar, du avfallets dotter, så att du litar på dina skatter: Vem ska komma till mig?
5Se, jag ska föra skräck över dig förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), från alla som är runtomkring dig och ni ska bli utdrivna, varje man rakt fram och ingen ska samla ihop honom som vandrar.
6Men därefter ska jag föra tillbaka Ammons fångna söner förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
7Till Edom. Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Finns inte längre vishet i Teman? Har [goda] råd lämnat (vandrat bort från) de kloka? Har visheten tynat bort?
8Fly, vänd om, rota er djupt Dedans invånare, för jag bringar Esaus olycka över honom, tiden då jag ska straffa honom.
9Om vinplockarna kommer till dig, skulle de inte lämna några plockade druvor? Om tjuvar på natten, skulle de inte fördärva till dess de fått nog?
10Men jag har gjort Esau naken, jag har avtäckt hans hemliga platser och han ska inte kunna gömma sig själv. Hans säd är tillspillogiven och hans bröder och hans grannar och han finns inte.
11Lämna dina faderlösa, jag är bakom dem (ska bevara dem) och låt dina änkor lita på mig.
12För så säger Herren (Jahve): Se, de som det inte anstår att dricka av din bägare, ska verkligen dricka, och är du den som verkligen ska gå ostraffad? Du ska inte gå ostraffad utan du ska verkligen dricka.
13För jag har avlagt en ed (svurit) vid mig själv förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), att Botsra ska bli till häpnad, en förebråelse, ett avfall och en vanära (förbannelse), och alla dess städer ska bli till oavbruten (evig) ödeläggelse.
14Jag har hört ett budskap från Herren (Jahve)
15För se, jag gör dig liten bland folkslagen
16Din hemskhet har bedragit dig, ditt hjärtas stolthet, du som bor i klippans klyfta som kullarnas höjder, fast du gjorde ditt rede lika högt som örnens ska jag föra ner dig därifrån förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
17Och Edom ska bli en häpnad, alla som går förbi ska häpna och väsa över alla dess plågor.
18Som när Sodom och Amora omstörtades och dess närliggande städer säger Herren (Jahve) så ska ingen man vistas där, inte heller ska någon människas son bo där.
19Se, han ska komma upp som ett lejon från Jordans buskar mot den starka boningen, för jag ska plötsligt få honom att springa därifrån och den som är utvald ska jag sätta över det, för vem är lik mig? Och vem ska utse en tid åt mig? Och vem är den herde som ska stå framför mitt ansikte?
20Därför lyssna på Herrens (Jahves) råd som han har gett till Edom och hans syften som han har utlovat till Temans invånare, säkerligen ska den minste i flocken dra iväg honom, säkerligen ska deras boning bli förskräckt över dem.
21Jorden skakar vid ljudet av deras fall, där är ett rop, deras ljud hörs i Vasshavet.
22Se, som en örn ska han komma upp och svepa ner och breda ut sina vingar mot Botsra, och hjärtat hos Edoms mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.
23Till Damaskus. Chamat skäms och Arpad, för de har hört onda rykten, de har smält bort, deras ångest är i havet, den kan inte tystas (stillas, lugnas).
24Damaskus har blivit svagt, hon vänder sig till flykt och darrande har belägrat henne, ångest och födslovärkar har tagit sitt grepp om henne, som en kvinna när hon föder.
25Hur är lovets stad lämnad oreparerad, min glädjes stad?
26Därför ska hennes unga män falla på hennes torg (öppna platser) och alla stridsmän ska tystas på den dagen förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
27Och jag ska tända en eld i Damaskus mur och den ska sluka Benhadads palats.
28Till Qedar och till Chatsors kungarike som Nebukadnessar, Babels kung slog. Så säger Herren (Jahve): Res dig, gå upp mot Qedar och ödelägg österns söner.
29Deras tält och deras flockar ska ni ta, de ska själva bära bort sina tältdukar och alla sina redskap och sina kameler och de ska ropa ut över dem fruktan (terror) runtomkring.
30Fly, flyg långt bort, rota er djupt Chatsors invånare förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) för Nebukadnessar, Babels kung har tagit råd mot dig och har tänkt ut en plan mot dig.
31Stå upp, gå upp mot ett land som är lätt som bor utan bekymmer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), som varken har portar eller bommar, som bor för sig själv.
32Och deras kameler ska bli till ett byte och deras myckenhet av boskap tillspilloges, och jag ska förskingra till alla vindar dem som har hörnen kapade, och från alla deras sidor ska jag låta deras olycka komma förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
33Och Chatsor ska bli en boplats för schakaler, en öde plats för alltid, ingen man ska vistas där och ingen människas son ska bo där.
34Herrens (Jahves) ord som kom till profeten Jeremia, till Elam i början av Juda kung Tsidqijaho. Han sade:
35Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Se jag ska bryta Elams båge, ledaren för deras styrka.
36Och jag ska föra mot Elam de fyra vindarna från himlarnas fyra hörn, och ska förskingra dem mot alla dessa vindar och det ska inte finnas något folkslag dit inte Elams förskingrade ska komma.
37Och jag ska göra Elam förfärade inför deras fiender och framför dem som söker deras själar (liv), och jag ska föra ondska över dem, min häftiga vrede förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och jag ska sända svärdet efter dem till dess jag har slukat dem.
38Och jag ska ställa min tron i Elam och ska utrota därifrån kungar och furstar förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
39Men det ska ske i slutet på de dagarna att jag ska föra tillbaka Elams fångna förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).