1Till Moav.
2Moavs lov finns inte mer. I Cheshbon har de tänkt ut ont mot henne: ”Kom låt oss hugga av henne från att vara en nation.” Även du Madmen ska föras till tystnad, svärdet ska jaga dig.
3En röst ropar från Choronim: ”Ödeläggelse och stort fördärv!”
4Moav är tillintetgjort, hennes små har låtit ett rop höras.
5För med Luchits uppstigande med oavbruten gråt ska de stiga upp, för i nedstigandet av Choronim har de hört ångestens undergångsrop:
6Fly! Rädda era liv
7Eftersom du har litat på ditt arbete och på dina skatter, ska du fångas och Chemosh ska gå i fångenskap, hans präster och hans furstar tillsammans.
8Och fördärvaren ska komma över varje stad
9Ge vingar till Moav för hon måste flyga och ge sig av, och hennes städer ska bli en ödeplats utan någon som bor där.
10Förbannad (utrotad, helt förgjord – hebr. arar) är den som utför Herrens (Jahves) ärenden med en slö hand,
11Moav har varit lätt från sin ungdom och han har satt sig på botten och inte blivit tömd från kärl till kärl. Han har inte gått i fångenskap, därför finns hans smak kvar hos honom och hans doft har inte förändrats.
12Därför, se dagarna kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska sända till honom dem som plöjer (vänder upp) och de ska plöja honom och de ska tömma deras kärl och bryta deras krukor i bitar.
13Och Moav ska skämmas för Chemosh som Israels hus skämdes för Betel, deras tillförsikt.
14Hur säger ni: Vi är mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft), stridsmän till striden?
15Moav är tillspillogivet och de har gått upp, in i hennes städer och hennes utvalda unga män har gått ner till slakten förkunnar (säger, proklamerar) Kungen, vars namn är Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
16Katastrofen för Moav kommer nära och hennes bedrövelse hastar mycket.
17Begråt (jämra er över) honom alla ni som är runt omkring honom,
18Du dotter som bor i Divon, kom ner från din härlighet och sitt törstig, för Moavs fördärvare har kommit emot dig, han har brutit ner dina starka fästen.
19Aroers invånare,
20Moav måste skämmas, för det är nedbrutet, jämra er och ropa, berätta det i Arnon, att Moav är fördärvat.
21Och domen har kommit till slättlandet, till Cholon och till Jahetsa och över Mejfaat
22och över Divon och över Nevo och över Beit-Divlatajim
23och över Kirjatajim och över Beit-Gamol och över Beit-Meon
24och över Qeriot och över Botsra och över alla städer i Moavs land, nära och långt borta.
25Moavs horn är avhugget och dess arm är bruten förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). [Horn är en bild på styrka.]
26Gör honom drucken för han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahve) och Moav ska vältra sig i sina spyor och han ska även bli till åtlöje.
27För var inte Israel ett åtlöje för dig?
28Och ni som bor i Moav,
29Vi har hört om Moavs stolthet, han är mycket stolt, hans upphöjdhet och hans stolthet och hans högmod och hans hjärtas höghet.
30Jag känner (är väl förtrogen med) hans arrogans förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), den är illa grundad, hans förhävelse har inte fört med sig något välgrundat.
31Därför ska jag jämra mig över Moav, ja jag ska ropa för hela Moav, för Qircheresh män ska mitt hjärta stöna.
32Mer än Jazers gråt ska jag gråta för dig, Sivmas vin, dina grenar nådde över havet, de sträckte sig över Jazers hav. Över din sommarskörd och över din vingård har fördärvaren fallit.
33Och glädje och fröjd har tagits bort från dina fruktbärande fält och från Moavs land och jag har låtit vinet sina från dina vinpressar, ingen ska trampa med rop, ropen ska inte vara några rop.
34Från Cheshbons rop till Elale till Ahat har du hävt upp din röst, från Tsoar till Choronajim, en treårig kviga, även Nimrims vatten ska bli öde.
35Och jag ska göra slut i Moav,
36Därför jämrar sig mitt hjärta för Moav som flöjter,
37Alla huvuden är kala och alla skägg avklippta, alla händer är fårade och på länderna är säcktyg.
38På alla Moavs hustak och på dess öppna platser (torg) är det klagan överallt, för jag har krossat Moav som ett kärl som saknar skönhet förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
39Hur har du blivit nedbruten! Jämra er! Hur har Moav visat ryggen med skam. Så ska Moav bli ett hån och en förfäran för alla runtomkring honom.
40Så säger Herren (Jahve): Se han ska hovra som en örn och ska sprida ut sina vingar mot Moav.
41Städerna är tagna och bergfästena [naturliga bergsfästen, grottor och klippor – hebr. masad; samma ord som den kända antika fästningen Masada i Negevöknen] är belägrade, och hjärtat hos Moavs mäktiga män (män i sina bästa år, fulla av egen styrka och kraft) ska på den dagen vara som hjärtat hos en kvinna i hennes födslovåndor.
42Och Moav ska upphöra att vara ett folk eftersom han har gjort sig själv stor mot Herren (Jahve).
43Skräck och avgrund, en snara är över dig Moavs invånare förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
44Han som flyr för skräcken ska falla i avgrunden och han som tar sig upp ur avgrunden ska fångas av snaran, för jag ska föra den över henne, över Moav ditt besökelseår förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
45I Cheshbons skugga står flyktingarna utan styrka, för en eld har gått fram från Cheshbon, och en flamma från Sichons mitt och den slukar Moavs hörn och kronan på huvudet på de stormande.
46Ve dig Moav! Chemosh folk är upplöst för dina söner är bortförda fångar och dina döttrar är i fångenskap.
47Men jag ska vända Moavs fångar efter dagarna (vid dagarnas slut) förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Till hit är Moavs dom.