1På den tiden, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
2Så säger Herren (Jahve): ”Folket som lämnades av svärdet, har funnit nåd (oförtjänt kärlek) i öknen, dit jag gick för att ge Israel vila.”
3Från fjärran uppenbarade sig Herren (Jahve) för mig:
4Jag ska upprätta dig (bygga upp dig),
5Än en gång ska du få plantera vingårdar,
6Det kommer en dag,
7För så säger Herren (Jahve):
8Se, jag ska föra dem från länderna i norr,
9De ska komma tillbaka gråtande [i ånger för tidigare synder],
10Lyssna till Herrens (Jahves) ord, ni hednafolk,
11För Herren (Jahve) har befriat Jakob
12De ska komma och jubla på Sion [tempelberget i Jerusalem],
13Då ska unga flickor dansa i glädje,
14Och jag ska mätta prästernas själar med det feta,
15Så säger Herren (Jahve):
16Så säger Herren [till henne]:
17Ja, det finns hopp för dina efterkommande (din framtid),
18Jag har verkligen hört Efraim begråta sig själv:
19Sannerligen, efter att jag blivit omvänd,
20Är Efraim en kär son för mig?
21Sätt upp vägmärken åt dig,
22Hur länge ska du vända dig bort,
23Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Ännu en gång ska man säga detta ord i Juda land och dess städer, när jag har återfört deras fångar (från exilen):
24I den ska Juda [landsbygd] och alla dess städer leva tillsammans [i fred och trygghet]
25För jag vederkvicker (vattnar frikostigt; släcker törsten hos)
26Här vaknade jag och såg mig omkring, och min sömn hade gjort mig gott. [Det går att se den här versen som om Jeremia fått detta budskap, från Jer 30:1, som en dröm. Det kan också spegla de som återvänt och nu kan sova gott om natten i trygghet.]
27Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska beså Israels hus och Juda hus med säden av människor och med säden av vilda djur.
28Och det ska ske att som jag har vakat över dem [Israel och Juda, se Jer 1:12] för att rycka upp och bryta ner och omstörta och fördärva och hemsöka, så ska jag vaka över dem för att bygga upp och plantera [Jer 1:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
29I de dagarna ska man inte längre säga:
30Var och en ska dö i (på grund av) sin egen synd, alla människor som äter sura druvor, hans tänder ska bli nedslitna. [Klag 5:7; Hes 18:2]
31Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
32inte ett sådant förbund som jag skar
33Men detta är förbundet som jag ska skära med Israels hus
34och de ska inte längre undervisa varje man sin granne
35Så säger Herren (Jahve):
36Om denna ordning upphör inför mitt ansikte,
37Så säger Herren (Jahve):
38Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då staden [Jerusalem] åter ska byggas upp till Herren (Jahve), från Chananels torn (”Guds-favör-torn” – hebr. migdal chananel) [Neh 3:1; 12:39; Sak 14:10] till Hörnporten [2 Kung 14:13; 2 Krön 25:23; 26:9; Sak 14:10].
39Och mätsnöret ska dras rakt fram till Garevs kulle [ordagrant: skabbens kulle] och ska vända mot Goata [okänd plats nära Jerusalem; betyder ”rytande”].
40Och hela dalen med de döda kropparna och med askan och alla fält till Kidrons bäck, till hörnet på Hästporten österut [2 Krön 23:15; Neh 3:28], ska vara helgat åt Herren (Jahve). Det ska inte mer bli uppryckt eller nedbrutet för evigt.