1Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve), han sade:
2Så säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim): Skriv åt dig alla ord som jag har talat till dig i en bok.
3För se, dagarna kommer, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då jag ska låta mitt folk Israel och Juda återvända från fångenskapen, säger Herren (Jahve) och jag ska få dem att återvända till landet som jag gav till deras fäder och de ska besitta det.
4Och dessa är orden som Herren (Jahve) talade om Israel och om Juda.
5Så säger Herren (Jahve):
6Fråga, jag ber dig, och se om en man (ordagrant en maskulin) föder barn? Varför ser jag varje man med händerna på sina länder som en födande kvinna och allas ansikten är vända i blekhet?
7Ve! Eftersom detta är en stor dag, ingen är den lik och det är dags för Jakobs nöd, men han ska bli räddad (frälst) ur den.
8Och det ska ske den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), att jag ska bryta av oket från deras nacke och ska krossa deras bojor, och främlingar ska inte längre göra honom till sina slavar.
9Och de ska tjäna Herren deras Gud (Jahve Elohim) och David ska vara deras kung som jag ska resa upp till dem.
10Och frukta inte du Jakob min tjänare,
11Eftersom jag är med dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), till att frälsa (rädda) dig, eftersom jag ska göra helt slut på alla folkslag dit jag har förskingrat dig, men jag ska inte göra helt slut på dig, utan jag ska tillrättavisa dig måttfullt och inte helt utrota dig.
12Därför säger Herren (Jahve) så: Din skada går inte att läka och ditt sår är allvarligt.
13Ingen ser om ditt sår så att det blir omlagt, du har ingen läkande medicin.
14Alla dina älskare har glömt bort dig, de söker inte efter dig, eftersom jag har skadat dig med fiendens sår, med den grymmes tuktan, för din stora synd då dina överträdelser har förökats.
15Varför ropar du över din skada att din smärta är obotlig? Över myckenheten av din synd, då dina överträdelser har förökats, har jag gjort detta mot dig.
16Därför ska alla som slukar dig bli slukade,
17Eftersom jag ska återupprätta hälsan till dig och jag ska bota dig från dina sår, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom de har kallat dig en utstött: Hon är Sion, det finns ingen som tar sig an henne.
18Så säger Herren (Jahve): Se, jag ska vända Jakobs tälts fångenskap och ha nåd (förbarmande - rachamim) över hans boplatser, och staden ska bli uppbyggd över hennes egna stenhög och palatsen ska bli bebodda på sina vanliga platser.
19Och ut från dem ska komma tacksägelse och rösten av dem som fröjdas, och jag ska föröka dem och de ska inte förminskas, jag ska låta dem bli fler och de ska inte krympa bort.
20Och deras söner ska bli som i forna tider och deras församling ska vara väl grundad inför mitt ansikte, och jag ska straffa alla som förtrycker dem.
21Och deras furstar ska vara deras egna och deras härskare ska komma från deras mitt, och jag ska få honom att komma nära och han ska närma sig mig, för vem är den som har lovat sitt hjärta att närma sig mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve)?
22Och ni ska vara mitt folk och jag ska vara er Gud (Elohim).
23Se, en storm från Herren (Jahve) har gått ut i raseri, en svepande storm, den ska virvla över den ondes huvud.
24Herrens (Jahves) brinnande vrede ska inte återvända förrän den har verkställt (uträttat) och till dess han har fullbordat sitt hjärtas syften. I (vid) dagarnas slut ska ni betrakta det. [Jer 23:20]