1Så säger Herren (Jahve) till mig: ”Gå och ta dig en linnegördel och sätt den på dina länder och låt den inte komma i vatten.”
2Och jag tog mig en linnegördel efter Herrens (Jahves) ord och satte den på mina länder.
3Och Herrens (Jahves) ord kom till mig en andra gång och han sade:
4”Ta gördeln som du har tagit dig, som är på dina länder och stig upp. Gå till Perata och göm den där i en klyfta i berget.”
5Och jag gick och gömde den i Perata som Herren (Jahve) befallt mig.
6Och det skedde efter många dagar att Herren (Jahve) sade till mig: ”Stig upp, gå till Perata och ta gördeln därifrån, som jag befallde dig att gömma där.”
7Och jag gick till Perata och grävde och tog gördeln från platsen där jag hade gömt den. Och se, gördeln var fördärvad, den var inte duglig till något.
8Och Herrens (Jahves) ord kom till mig han sade:
9Så säger Herren (Jahve): På detta sätt ska jag göra oduglig Juda stolthet och Jerusalems stora stolthet.
10Detta onda folk som vägrar att lyssna till mina ord, som vandrar i sitt hjärtas envishet och har gått efter andra gudar till att tjäna dem och till att tillbe dem, det ska bli som denna gördel, som inte duger till någonting.
11För som gördeln omsluter en mans länder, så har jag låtit mig omslutas av hela Israels hus och hela Juda hus förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), för att de ska vara ett folk åt mig och till ett namn och till en ära och till en härlighet. Men de vill inte lyssna.
12Och du ska säga dessa ord till dem:
13Då ska du säga till dem:
14Och jag ska slå dem en man mot hans bror och fäderna och sönerna tillsammans förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Jag ska inte ha medömkan och inte skona och inte ha förbarmande från att fördärva dem.
15Lyssna och ge era öron,
16Ge ära till Herren er Gud (Jahve Elohim)
17Och om ni inte lyssnar till det kommer min själ att gråta över er stolthet i hemlighet och mina ögon kommer att gråta ymnigt och släckas i tårar eftersom Herrens (Jahves) hjord har burits bort i fångenskap.
18Säg till kungen och till drottningmodern: ”Sätt er ner lågt [ett uttryck för sorg eller ödmjukhet] för era huvudens kronor har kommit ner, era vackra kronor.”
19Städerna i söder är stängda och där är ingen som öppnar dem, hela Juda har burits bort i fångenskap, det är fullständigt bortburet i fångenskap.
20Lyft upp era ögon och se dem som kommer från norr, var är hjorden som gavs dig, din vackra hjord?
21Vad ska du säga eftersom de utses över dig, dem du har fostrat åt dig [sätts] över dig, vännerna [blir] till ditt huvud? Ska inte smärta övermanna dig, som smärtan hos en kvinna i födslovånda?
22Och om du säger i ditt hjärta: ”Varför har dessa ting drabbat mig?” För myckenheten i dina synder är dina sidor avtäckta och dina hälar lider av våld.
23Kan etiopiern ändra sin hud eller leoparden sina fläckar? Även ni kan göra det rätta, som är vana att göra ont.
24Därför ska jag förskingra dem som agnarna som far iväg med öknens vindar.
25Detta är din del som är utmätt åt dig från mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom du har glömt mig och förlitat dig på lögn.
26Därför ska jag täcka av dina sidor över ditt ansikte och din skam ska bli synlig.
27Dina äktenskapsbrott och ditt gnäggande, din prostitutions oförskämdhet, på fältets kullar har jag sett dina osmakliga handlingar. Ve över dig Jerusalem! Du ska inte göras ren. När ska det någonsin ske?