1Rättfärdig är du Herre (Jahve),
2Du har planterat dem, de har slagit rot, de växer,
3Men du Herre (Jahve) känner mig,
4Hur länge ska landet sörja
5Eftersom du har sprungit med fotfolket (soldaterna)
6Eftersom även dina bröder och din fars hus, även de har handlat bedrägligt med dig, även de har ropat högt efter dig. Tro dem inte eftersom de talar fagra ord till dig.
7Jag har övergett mitt hus, jag har kastat bort mitt arv, jag har gett det min själ älskar i hennes fiendes hand.
8Mitt arv har blivit för mig som ett lejon i skogen, hon har höjt sin röst mot mig, därför hatar jag henne.
9Är mitt arv för mig en spräcklig rovfågel? Är rovfåglarna mot henne runtomkring? Kom, samla alla fältets djur, för dem till förtäring.
10Många herdar har fördärvat min vingård, de har trampat ner min del under foten, de har gett min dyrbara del till en öde öken.
11De har gjort det till en ödemark, den sörjer över mig i ödslighet, hela landet har blivit öde eftersom ingen man har lagt det på sitt hjärta.
12Över alla kala höjder [höga höjder utan vegitation] i öknen har fördärvare kommit eftersom Herrens (Jahves) svärd slukar från den ena änden av landet till den andra änden av landet, ingen shalom (fred) till allt kött.
13De har sått vete och skördat törne, de har försatt sig själva i smärta, de gör ingen vinst, skäms för er förtjänst för Herrens (Jahves) brinnande vrede.
14Så säger Herren (Jahve):
15Och det ska ske efter att jag har ryckt upp dem att jag ska visa dem nåd (barmhärtighet) och jag ska föra tillbaks dem, varje man till sitt arv och varje man till sitt land.
16Och det ska ske att om de verkligen vill lära sig mitt folks vägar och avlägga ed i mitt namn, Herren (Jahve) lever, som de tidigare lärde mitt folk att avlägga ed vid baal, då ska de bli upprättade (uppbyggda) i mitten av mitt folk.
17Men om de inte lyssnar, då ska jag rycka upp det folket, rycka upp och utrota det förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).