1Ord [en redogörelse] av Jeremia, son till Chilkijaho, en av prästerna [från Arons prästsläkt] i Anatot [en stad några kilometer nordöst om Jerusalem, se Jos 21:18; 1 Kung 2:26] i Benjamins land.
2Herrens (Jahves) ord kom till honom [till Jeremia i en serie av budskap under drygt 40 år] i den tid Joshijahos, Ammons son, var kung i Juda – i hans 13:e regeringsår [627 f.Kr.],
3och vidare [även] i den tid då Jehojaqim, Joshijahos son, var kung i Juda [609-598 f.Kr.] till slutet på det 11:e året [586 f.Kr.] då Tsidqijaho (Sidkia), son till Joshijaho, var kung i Juda, då Jerusalem blev bortfört [exilen till Babylon] i den 5:e månaden [månaden Av (juli/augusti) år 586 f.Kr., se 2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:4-8].
4Då kom Herrens ord till mig [Jeremia, som betyder ”en som Gud har rest upp”], han sade:
5”Innan jag formade dig i moderlivet [Ps 139:13],
6Men jag svarade: ”Ack (åh nej), Herre Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk)! Jag kan inte tala [tillräckligt bra för att företräda dig], jag är för ung.”
7Då sade Herren till mig:
8Var inte rädd för dem (deras ansiktsuttryck),
9Sedan räckte Herren ut sin hand, rörde vid min mun [för att helga den, se Jes 6:7] och sade till mig:
10Jag sätter dig i dag över folk och riken [som en profet som ska varna för framtida händelser och tala Guds ord], för att:
11Därtill kom Herrens (Jahves) ord till mig och sade: ”Jeremia vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en gren av ett mandelträd (hebr. shaked).”
12Då sade Herren (Jahve) till mig: ”Du har sett gott, för jag vakar (hebr. shoked) över mitt ord för att verkställa det.”
13Och Herrens (Jahves) ord kom en andra gång och sade: ”Vad ser du?” Och jag svarade: ”Jag ser en sjudande gryta och dess ansikte är från norr.”
14Då sade Herren (Jahve) till mig: ”Från norr ska ondskan komma över alla invånare i landet,
15för jag ska kalla på alla familjer från kungarikena i norr förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
16Och jag ska uttala min dom mot dem över all deras ondska,
17Så gör dig nu redo [Jeremia] att agera (fäst upp kläderna)! Gå till dem [dina landsmän i Juda] och tala allt jag befaller dig att säga. Var inte rädd för deras uppsyn (hur deras ansiktsuttryck ser ut, när du talar Guds ord), då kommer jag att ge dig goda skäl att bli rädd för dem (då kommer de att håna och bryta ner dig).
18För jag själv [Herren] gör dig i dag stark som en befäst stad, [förstärkt] med järnpelare och [omgärdad på varje sida av] kopparmurar. Så att du kan stå emot hela landet, mot Judas kungar, mot deras furstar, mot deras präster och allt folk på landsbygden.
19De ska attackera dig, men de ska inte besegra dig, för jag ska vara med dig och rädda dig”, förkunnar (säger, proklamerar) Herren.