1Nu var en man som hette Lasarus sjuk (svag, kraftlös). Han var från Betania [strax utanför Jerusalem], den stad där Maria och hennes syster Marta bodde.
2Det var den Maria som [senare hemma hos Simon den spetälskes hus, se Joh 12:3] smorde Herren med parfym (olja) och torkade hans fötter med sitt hår. Det var hennes bror Lasarus som nu var sjuk (svag, kraftlös).
3Systrarna sände bud till Jesus [som befann sig en dagstur från dem i Jordandalen]. Budet löd: ”Herre, din vän (han som du har en ömsesidig vänskapsrelation med) är sjuk.”
4När Jesus hörde detta sade han: ”Den sjukdomen (svagheten) kommer inte att leda till döden, i stället kommer Gud att förhärligas (tillbedjas), så att Guds Son blir förhärligad genom den.”
5Jesus älskade (osjälviskt utgivande) Marta, hennes syster [Maria] och Lasarus.
6När han nu hörde att Lasarus var sjuk stannade han två dagar på den plats han var.
7Sedan efter detta sade han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judéen.”
8Lärjungarna sade till honom: ”Rabbi (lärare), de judiska ledarna ville nyss stena dig. Ska du gå tillbaka dit?”
9Jesus svarade: ”Har inte dagen tolv timmar [då det är ljust]? Den som vandrar på dagen snubblar (snavar, syndar) inte, eftersom han ser världens ljus [Jesus, se Joh 8:12].
10Men den som vandrar på natten, han snubblar (snavar, syndar) eftersom han inte har det ljuset inom sig.”
11När han sagt detta tillade han: ”Vår vän Lasarus har somnat in (är död), men jag går dit för att väcka honom ur sömnen.”
12Lärjungarna sade till honom: ”Herre, sover han så blir han frisk (frälst, räddad).”
13Jesus hade talat om hans [Lasarus] död, men de trodde att han talade om vanlig naturlig sömn.
14Då sade Jesus i klartext till dem: ”Lasarus har dött,
15och jag är glad för er skull att jag inte var där. Detta kommer att hjälpa er att tro (lita, luta er emot mig).”
16Då sade Tomas, som kallades tvillingen (gr. Didymus – arameiska Taama), till de andra lärjungarna: ”Låt oss också gå så att vi kan dö [bli dödade av judarna tillsammans] med honom.”
17När Jesus kom fram fick han veta att Lasarus redan hade varit i [klipp-]graven fyra dagar.
18Betania låg nära Jerusalem, bara tre kilometer (femton stadier) därifrån,
19och många judar (invånare i Judéen) hade kommit till Marta och Maria för att trösta (sympatisera med, uppmuntra) dem i sorgen över deras broder [Lasarus död].
20När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon ut för att möta (konfrontera, ifrågasätta) honom, medan Maria satt kvar i huset.
21Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.
22Men jag vet (har en klar förståelse av) att Gud kommer att ge dig vad du än ber (begär av) honom om.”
23Jesus sade till henne: ”Din bror ska uppstå igen (komma tillbaka till livet).”
24Marta svarade honom: ”Jag vet (har en klar förståelse av) att han ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den sista (yttersta) dagen.”
25Jesus sade till henne [Marta]: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (kommer att) leva även om han skulle dö,
26och alla (var och en) som lever [i Guds överflödande liv] och tror på [kontinuerligt förtröstar och sträcker sig fram till] mig ska (skulle) aldrig någonsin (i evighet) [behöva] dö. Tror du detta?”
27Hon svarade honom: ”Ja Herre, jag har trott att du är den Smorde (Messias), Guds Son, han som skulle komma till världen.”
28När Marta sagt detta gick hon bort och kallade på sin syster Maria, och viskade i hemlighet till henne: ”Mästaren är här (han är nära) och han kallar på dig vid namn.”
29När Maria hörde detta reste hon sig snabbt upp och gick till honom.
30Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar på samma ställe där Marta hade träffat honom.
31När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta.
32När Maria nu kom dit där Jesus var och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du varit här skulle min broder inte vara död.”
33När Jesus såg henne brista ut i högljudd gråt gång på gång, och att judarna som följt med henne också grät högljutt, blev han djupt upprörd (kände vrede) i sin ande, och kände smärta (oro).
34Han sade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade honom: ”Herre, kom och se.”
35Jesus grät stilla (fällde tårar i tysthet).
36Judarna sade: ”Se hur han höll av (hade ett starkt vänskapsband med) honom.”
37Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde mannen, gjort så att Lasarus inte behövt dö?”
38Jesus blev upprörd till vrede igen och gick till graven. Det var en klippgrav med en sten för öppningen.
39Han sade: ”Ta bort stenen!” Då sade Marta, den dödes syster: ”Herre, vid det här laget luktar han, det har ju gått fyra dagar sedan han dog.”
40Jesus sade till henne: ”Sade jag inte till dig att om du trodde (litade, lutade dig emot) mig skulle du få se Guds härlighet?”
41Så de tog bort stenen där den döde låg, och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
42Jag vet att du alltid hör mig, men jag sade detta med tanke på de människor som står här runtomkring, så att de ska kunna välja att tro att du sänt mig.”
43När han sagt detta, ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom ut!”
44Mannen som varit död kom ut, hans händer och fötter var virade med band av linne, och ansiktet inlindat i (övertäckt med) en duk. Jesus sade till dem: ”Gör honom fri på en gång och låt honom gå!”
45Många judar som hade kommit till Maria och sett (på avstånd betraktat) vad Jesus gjorde, kom till tro på (litade, lutade sig emot) honom.
46Men några av dem gick tillbaka till fariséerna och berättade vad Jesus gjort. [Hur Jesus hade uppväckt Lasarus från döden.]
47Därför sammankallade översteprästerna och fariséerna ett råd.
48Om vi låter honom fortsätta på det här sättet, kommer alla att tro på honom, och romarna kommer att ta bort både vår plats [templet i Jerusalem] och vår nation.”
49Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst detta år sade till dem: ”Ni förstår ingenting,
50ni tänker inte heller logiskt, det är bättre för oss att en man dör för folket än att en hel nation går under.”
51Detta sade han inte av sig själv, utan profetiskt eftersom han var överstepräst detta år. Han profeterade att Jesus skulle dö för [den judiska] nationen,
52och inte bara för nationen utan också för Guds skingrade barn som skulle samlas och bli till ett.
53Från den dagen började de tillsammans planera att döda (undanröja) honom.
54Av den anledningen vandrade Jesus inte längre öppet bland de judiska invånarna, utan gick till en stad som hette Efraim, i en region som gränsar till öknen. Där stannade han med sina lärjungar.
55Den judiska påskhögtiden var nära, och många från landsbygden gick upp till Jerusalem för att rena sig [göra sig ceremoniellt rena och redo för att kunna delta i högtiden].
56De letade efter Jesus och medan de stod i [förgården till] templet sade de till varandra: ”Vad tror ni, ska han inte komma till högtiden?”
57Översteprästerna och fariséerna hade nu också gett order om att den som visste var Jesus var skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.