1Jesus svarade dem [dvs. fariséerna som hånade den blinde mannen som Jesus hade helat, se Joh 9]: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom grinden (dörren, porten), utan tar sig upp någon annan väg, han är en tjuv (en som stjäl i smyg) och en rånare (en som öppet rånar med våld).
2Men den som går in via grinden (dörren, porten) är fårens herde.
3För honom öppnar grindvakten och fåren hör (lyssnar till) hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem.
4När han fört ut (kastat ut – gr. ekballo) alla de egna fåren [samma ord som i Joh 2:15 när Jesus driver ut månglarna ur templet – Jesus vet när fåren är redo, även om de tvekar att lämna fållan], går han framför dem, och fåren följer honom därför att de känner igen [lyssnar med sina hjärtan efter] hans röst (ton, tal).
5De kommer aldrig att följa en främling, utan kommer att fly bort från honom eftersom de inte känner igen främmande röster (toner, tal).”
6Jesus berättade denna liknelse för dem, men de förstod (visste) inte vad han talade om.
7Då sade Jesus återigen: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er:
8Alla som kom före mig [de falska herdarna] är tjuvar och rånare,
9Jag är grinden (dörren, porten),
10Tjuven kommer inte om det inte vore för att han skulle
11Jag är den gode (genuine, ideale) herden [mönsterbilden av en äkta herde].
12Men den som är lejd [för pengarnas skull] och inte är den herde som själv äger fåren –
13just för att han är lejd och inte bryr sig om (är intresserad av) fåren.
14Jag är den gode (genuine, ideale) herden [mönsterbilden av en äkta herde]
15precis som Fadern känner (har en personlig relation med) mig,
16Jag har också andra får [hedningar, icke-judar]
17Därför älskar Fadern mig,
18Ingen tar det från mig,
19Det blev på nytt delade åsikter bland judarna på grund av dessa ord.
20Många av dem sade: ”Han har en demon och är sinnessjuk (förvirrad, från vettet), varför lyssnar ni på honom?”
21Andra sade: ”Detta är inte ord (tal, tankar) från en som är demoniserad (under inflytande av en demon). En demon (ond ande) kan ju inte öppna blindas ögon!”
22Efter detta inföll tempelinvigningsfesten [chanukka] i Jerusalem.
23och Jesus gick omkring i Salomos pelargång i tempelområdet.
24De judiska ledarna omringade honom och frågade: ”Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du nu är den Smorde (Kristus), säg det rent ut (öppet)!”
25Jesus svarade dem: ”Jag har redan berättat det, men ni tror (litar, förtröstar) inte på mig. De gärningar som jag ständigt gör i min Faders namn vittnar om mig.
26Men ni tror inte på mig för ni är inte mina får.
27Mina får lyssnar till min röst och jag känner (har en personlig relation med) dem och de följer mig (är mina lärjungar).
28Jag ger dem evigt liv och de ska aldrig någonsin dö (vara förlorade), och ingen ska rycka dem ur min hand.
29Min Fader som gett dem till mig är större än alla andra, ingen kan rycka dem från min Faders hand.
30Jag och Fadern är ett.”
31Igen tog de judiska ledarna upp stenar för att stena honom.
32Jesus svarade dem: ”Jag har visat er många goda gärningar, för vilken av dem vill ni stena mig?”
33De judiska ledarna svarade honom: ”Vi ska inte stena dig för en god gärning, utan därför att du hädar [talar emot Gud]. Du är en människa, men utger dig för att vara Gud!”
34Jesus svarade dem: ”Står det inte skrivet i er lag [Skriften]: Jag har sagt att ni är gudar? [Citat från Psalm 82:6. Olika tolkningar av denna vers diskuterades flitigt bland rabbinerna på Jesu tid. Troligtvis har det att göra med att Israels domare eller folk har fått auktoritet att utföra Guds gärningar.]
35Om han kallade dem som fick lagen för gudar, och Skriften inte kan brytas (vara delad, motsäga sig själv),
36varför säger ni om den som Gud har avskilt (helgat, avsatt för helig tjänst) och sänt in till världen: Du har begått hädelse genom att säga, jag är Guds Son.
37Om jag inte gör min Faders gärningar så behöver ni inte tro på mig.
38Men om jag gör dem, även om ni väljer att inte tro på (lita, lutar er mot) mig så tro åtminstone på de gärningar (under, tecken) jag gör, så att ni kan förstå (genom erfarenhet) och tro att Fadern är i mig och att jag är i Fadern.”
39Då försökte de gripa honom igen, men han gick (försvann) ur deras händer.
40Han gick tillbaka över Jordan [floden] till det ställe där Johannes [Döparen] först hade döpt, och stannade där. [I Betania på andra sidan Jordan, se Joh 1:27.]
41Många människor kom till honom och sade: ”Johannes gjorde inga tecken (mirakler), men allt Johannes sade om denne man var sant.”
42Många kom till tro på honom där.