1Är det du som jagar byte för lejonhonan,
2när de kurar i sina boningar (hebr. meonah),
3Vem är det som förser korpen med mat,
4Vet du tidpunkten när stenbockarna (stengetterna) ska föda?
5Räknar du månaderna de går dräktiga?
6De böjer sig ner,
7Deras ungar blir starka (lägger på sig),
8Vem har gett vildåsnan sin frihet,
9Jag gav henne öknen [den torra stäppen] som hem,
10Hon ler åt stadens buller,
11Hon spanar upp mot bergskullarna efter bete,
12Skulle vildoxen (buffeln) vilja bli din tjänare?
13Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm,
14Kan du lita på honom, hans styrka är ju stor?
15Vågar du anförtro honom att föra hem din säd,
16Strutsarna (”gladsångarna” – hebr. renanim) flaxar glatt (stolt) med sina vingar,
17Hon lämnar ju sina ägg på marken,
18Hon glömmer (tänker inte på) att en fot kan krossa dem,
19Hon är hård (grym) mot sina barn,
20för Gud (Eloha) har gjort så hon glömmer (låtit henne vara underprivilegierad vad det gäller) vishet,
21Men när hon reser på sig [för att springa],
22Har du gett hästen dess styrka?
23Är det du som lärt honom hoppa likt gräshoppor [när han galopperar fram som en svärm gräshoppor]?
24De [stridshästarna] skrapar [rastlöst, ivrigt] med hovarna i dalen
25Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla,
26Runt honom rasslar det av koger,
27I upphetsning och otålighet intar han marken,
28För varje shofarstöt frustar han högt [säger ”haha”; hebreiska ordet heach, som imiterar hästens frustande och gnäggande ljud],
29Är det din vishet som får höken (falken – hebr. nets) att flyga
30Är det på din befallning som örnen svävar högt i skyn,
31På klippan har han sitt tillhåll där han spenderar natten,
32Därifrån spanar han efter föda,
33Hans ungar festar på blod (sliter stycken).
34Herren svarade Job och sade:
35Ska du, den som tvistar med den Väldige (Allsmäktige – hebr. Shaddaj), tillrättavisa honom?
36Job svarade Herren och sade:
37Se (så är det verkligen), jag är inte värdig (jag är liten),
38En gång har jag talat, men jag säger inget mer,