1Då Job svarade och sade:
2Lyssna uppmärksamt till mitt prat (hebr. milah)
3Acceptera att jag talar
4För min del, är min klagan till en människa?
5Vänd ansiktet mot mig (se på mig)
6när jag kommer ihåg att jag darrar
7Varför lever de onda,
8Deras säd (deras barn) blir etablerad (finns kvar) inför deras ansikte
9Deras hus är tryggt, utan fruktan
10Deras oxar paras och misslyckas inte,
11De sänder ut sina små som en flock
12De sjunger med tamburin och kinnor-harpa
13De fullbordar sina goda dagar
14Och de säger till Gud (El):
15Vad är den Allsmäktige (Shaddaj) att vi skulle tjäna honom?
16Se, det goda är inte i deras hand.
17Hur ofta har de ondas lampa släckts,
18De är som halmstrån i vinden
19Gud (Eloha) gömmer (skyddar) åt sina söner deras synd.
20Låt hans ögon se hans fördärv
21Vilken glädje har han i sitt hus efter sig (då han dör),
22Ska (kan) någon undervisa kunskap till Gud (El)?
23Den ene dör i sin kropps fulla styrka (vid god hälsa)
24Hans ämbar är fullt av mjölk
25En annan dör i själens bitterhet
26De ligger ner på samma sätt i stoftet
27Se, jag känner era tankar
28Eftersom ni säger: ”Var är furstens hus? Och var är tälten som de onda bor i?”
29Har ni inte frågat dem som går förbi längs vägen,
30Eftersom en ond man är bevarad för ondskans dag
31Vem ska förkunna över hans ansikte, hans vägar?
32Och han är ämnad till gravarna
33Dalarnas jordkokor är söta (tillfredställande) för honom,
34Hur kan ni då trösta mig fåfängt?