1Sedan tog Elifaz – temaniten [Job 2:11], till orda och sade [svarade Job]:
2Ska en vis [man som du Job] svara med ”blåsig” (flyktig – hebr. roach) kunskap
3Ska han diskutera prat (hebr. milah) utan vinning (ord utan vara till nytta)
4Ja, du gör gudsfruktan om intet
5Eftersom din missgärning (hebr. avon) lär din mun
6Din egen mun fördömer dig och inte jag,
7Är du den första människa (hebr. adam) som föddes,
8Har du lyssnat på Guds (Elohas) rådslut?
9Vad vet du som vi inte vet?
10Bland oss är både den gråhårige och åldringen (den skröplige – hebr. jashish),
11Är Guds (Els) rådslut för små för dig
12Varför bär ditt hjärta bort dig?
13Eftersom du vänder din ande [stormar som en vind – i vrede] mot Gud (El)
14Vad är en man,
15Se, i sina heliga har han ingen tillit,
16Hur mycket mindre den som är avskyvärd och oren,
17Jag ska visa dig, lyssna till mig
18Vilken vis man har förkunnat det
19Till dem, bara (endast) till dem, är landet givet
20Alla sina dagar våndas den onde med smärta
21En skräckens röst är i hans öron,
22Han tror inte när han återvänder från mörkret
23Han vandrar hit och dit efter bröd. Var? (Var finns det?)
24Fruktan och trångmål tränger honom,
25eftersom han har sträckt ut sin hand mot Gud (El)
26Han springer mot honom trosigt (med styv nacke)
27För han har täckt sitt ansikte med fett (fetma, överflöd)
28Och han bor i öde städer,
29Han ska inte bli rik, hans ägodelar ska inte bestå
30Han ska inte lämna mörkret, lågan ska torka ut hans grenar och hans muns andedräkt ska tas bort.
31Låt honom inte lita på tomhet (falskhet, fåfänga – hebr. shav)
32Hans dag ska inte bli full
33Han ska skaka av sig de omogna druvorna
34De gudlösas församling ska bli öde
35De blir gravida med missfall