1Då svarade Job och sade:
2Jag har hört allt det här förut,
3När ska vindens ord ta slut? [Elifaz inledde sit tal med att jämföra Jobs ord med den heta östanvinden, se Job 15:2]
4Även jag skulle kunna tala (hebr. davar) [mångordigt och elegant] som ni,
5Jag skulle styrka er med min mun
6Om jag talar (hebr. davar) undanhåller jag inte smärtan (hebr. keev),
7Men nu har jag blivit trött (utmattad)
8Och du fyller mig med rynkor (hebr. qamat) [ovanligt ord, tar tag i med kraft, se även Job 22:16]
9[Gud talar om Gud i tredje person:]
10I skam öppnas deras mun på vid gavel över mig [de hånar],
11Gud (El) har stängt mig med gudlösa (de som inte gör det rätta – hebr. avil)
12Jag hade det gott (tryggt, välstånd och hälsa – hebr. shalev) men jag blev omintetgjord
13hans skyttar (män med pilar; hebr. rav) omringar (är över) mig,
14Han bryter ner mig med rämna på rämna över mitt ansikte,
15Jag har sytt säcktyg över min hud,
16Mitt ansikte blir rött (”som rött vin” – hebr. chamar) från min gråt,
17Trots att inget våld i min hand
18Jord, täck inte över mitt blod!
19Även nu, se i himlarna har jag mitt vittne,
20De hånfulla (som föraktar mig) är mina bekanta (hebr. rea)
21och till en mans (stridsman – en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) förebråelser med Gud (Eloha)
22eftersom antalet år kommer