1Ja, mitt öga har sett allt,
2Den kunskap ni har, den känner jag också –
3Men likväl (en skarp betoning och kontrast mellan något som varit och är – hebr. olam),
4Men likväl (hebr. olam),
5Om ni ändå bara kunde vara tysta
6Hör nu min argumentation (tillrättavisning; mitt försvar),
7Vill ni tala orättfärdighet till Gud (El)
8Visar ni er partiska för honom (lyfter upp hans ansikte),
9Inte skulle det gå väl [om rollerna var ombytta] och han prövade er?
10Han ska verkligen gå till rätta med er,
11Ska inte hans majestät skrämma er [som den skrämde Job, se Job 31:23],
12Era minnesord (krönikor) [Est 6:1] är ordspråk i aska [tomhet],
13Var tysta – bort [från mig], låt mig få tala,
14Varför skulle jag fatta mitt kött i mina tänder [som ett vilddjur som tar ett byte]
15Kanske han [Gud] dödar mig – jag väntar mig inget annat,
16Det skulle till och med bli min räddning,
17[För tredje gången i detta kapitel ber Job vännerna att vara tysta, se vers 5 och 13.]
18Se, jag ber dig, jag lägger fram (radar upp) min sak,
19Vem finns det som kan anklaga mig?
20[Gud!] Två saker önskar jag att du gör,
21Bort med din hand från mig,
22Kalla på mig och jag ska svara (hebr. anah),
23Vad är (hur stora är) mina missgärningar (hebr. avon) och synder (hebr. chatat),
24Varför gömmer du ditt ansikte,
25Ska du jaga (skrämma) ett bortvirvlande löv [som redan far för vinden]
26Du skriver ner [en dom] över mig – bitter galla (ormgift) [du ger mig ett hårt straff]
27Och du sätter mina fötter i boja (stock)
28[Job talar nu om sig själv i tredje person.]