1Det år kung Ussia [hebr. Uzzijaho] dog [ca 740 f.Kr.] såg jag [i en vision] Herren sitta högt och upphöjd på en tron, och släpet av hans mantel uppfyllde templet.
2Ovanför honom stod serafer, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter, och med två flög de.
3Den ena ropade till den andre och sade:
4Dörrposternas grundvalar skakade inför rösten av den som ropade, och huset blev uppfyllt av rök.
5Då sade jag:
6Då flög en av seraferna till mig, och i sin hand hade han ett glödande kol som han tagit från altaret med en tång. [Bibeln nämner olika sorters änglar. Serafer är de änglar som hör ihop med eld (det hebreiska verbet för att brinna är saraf). Därför är det logiskt att det är just en seraf som tar ett glödande kol från altaret här.]
7Och han rörde min mun med det och sade: ”Se, detta har nu rört dina läppar, din skuld är borttagen, och din synd är helt förlåten.”
8Sedan hörde jag Herrens (Adonajs) röst säga: ”Vem ska jag sända?
9Och han sade:
10Gör detta folks hjärtan feta,
11Då sade jag: ”Herre (Adonaj), hur länge?” Han svarade:
12Herren (Jahve) ska driva folket långt bort
13Om det fortfarande finns ett tält där