1Låt mig sjunga till min vän (älskade),
2Han har grävt den
3Och nu ni Jerusalems invånare och Juda män,
4Vad mer hade kunnat göras för min vingård,
5Jag ska berätta för dig
6Och jag ska lägga den öde,
7För Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) vingård
8[Det första av sex verop:]
9I mitt öra... [hör jag] Härskarornas Herre (Jahve Sebaot):
10För en vingård på tio plogland [ca 10 tunnland] ska ge en bat [ca 30 liter]
11[Det andra veropet:]
12Och Kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor) [mindre harpa] och Nevel-lyra (hebr. nevel), tamburin och flöjt
13Därför har mitt folk gått i fångenskap,
14Därför har Sheol (underjorden – de dödas plats) spärrat upp sin hals (ökat sin aptit)
15Och människan är nedböjd
16Men Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är upphöjd i rätt,
17Då ska lamm beta som om de var på sina betesmarker,
18[Det tredje veropet:]
19De säger: ”Låt honom skynda sig,
20[Det fjärde veropet:]
21[Det femte veropet:]
22[Det sjätte och sista veropet:]
23som rättfärdigar den onde för en muta
24Därför, som eldens tunga slukar stubben (det torra gräset)
25Därför är Herrens (Jahves) vrede upptänd mot hans folk
26Han ska lyfta upp ett baner för folken i fjärran,
27Ingen av dem ska bli trött, inte snubbla bland dem,
28(på dem) vars pilar är skarpa
29Deras rytande ska vara som ett lejons,
30Och de ska ryta mot dem på den dagen