1Vakna upp, vakna upp! [Var redo – det är dags nu!]
2Skaka av dig stoftet [dammet] och res dig upp
3Så säger Herren (Jahve):
4Ja, så säger Herren Gud (Adonaj Jahve): Mitt folk gick ner till Egypten. Först bodde de där tillfälligt som främlingar och assyrierna förtryckte dem utan anledning.
5Och nu, vad är nu detta, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) eftersom mitt folk blir bortförda för ingenting? De som styr över dem vrålar och skriker, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) och alltid, alla dagar blir mitt namn föraktat, hädat och smädat.
6Därför ska mitt folk få lära känna mitt namn,
7Hur ljuvliga (efterlängtade) är inte budbärarens steg på bergen,
8Lyssna! Dina väktare ropar med hög röst,
9Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner,
10Herren (Jahve) uppenbarar sin heliga arm (sin styrka och kraft) inför alla hednafolkens ögon,
11Lämna, lämna, gå bort från platsen,
12Ni ska inte dra ut med hast (ha bråttom) [som under uttåget från Egypten, se 2 Mos 12:11, 33]
13Ja, många blev skräckslagna (bestörta) över att se honom.
14Han ska bestänka (försona, rituellt rena, väcka förundran hos) många hednafolk;