1Vid den tiden sände Babels kung Merodach-Baladan, Baladans son, ett brev och en gåva till Hiskia, för han hörde att han blivit sjuk och hade tillfrisknat.
2Och Hiskia blev glad och visade dem sin skattkammare, silvret och guldet och kryddorna och den dyrbara oljan och hela hans vapenhus och allt som fanns bland hans skatter, det fanns ingenting i hans hus eller i hans ägo som Hiskia inte visade dem.
3Sedan kom Jesaja, profeten, till kung Hiskia och sade till honom: ”Vad sade dessa män? Och varifrån kom de till dig?”
4Då sade han: ”Vad har de sett i ditt hus?” Och Hiskia svarade: ”Allt som finns i mitt hus har de sett, det finns ingenting bland mina skatter som jag inte har visat dem.”
5Då sade Jesaja till Hiskia: ”Hör Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) ord:
6Se, dagar ska komma då allt det som finns i ditt hus och som din far har lagt på lager till denna dag, ska föras bort till Babel, inget ska lämnas kvar, säger Herren (Jahve).
7Och dina söner som ska komma från dig, som du ska föda, ska de föra bort och de ska bli betjänter i palatset hos Babels kung.”
8Då sade Hiskia till Jesaja: ”Herrens (Jahves) ord, som du har talat, är gott.” Vidare sade han: ”Eftersom det ska vara frid (shalom, fred och välstånd) och sanning i mina dagar (under min livstid).”