1Vid denna tid [omkring 700 f.Kr.] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amots son, kom till honom och sade: ”Så säger Herren: Se om ditt hus, för du ska snart dö och kommer inte att tillfriskna.”
2Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen [bort från tjänare, i avskildhet] och bad till Herren (Jahve).
3Han sade: ”Kom ihåg, O Herre (Jahve), hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon.” Hiskia började gråta bittert.
4Då kom Herrens (Jahves) ord till Jesaja. Han sade:
5”Gå och säg till Hiskia: ’Så säger Herren (Jahve), din fader Davids Gud (Elohim):
6och rädda dig och denna stad
7[Jesaja svarade:] ”Och detta ska vara tecknet för dig från Herren (Jahve), att Herren (Jahve) ska göra dessa ting som han har talat.
8Se, jag ska låta skuggan på urtavlan, som har gått ner på Achaz solur, återvända baklänges (gå tillbaka) tio steg.” Så återvände solen tio steg, med de steg som den hade gått ner.
9Hiskias, Juda kungs skrift (hebr. michtav, se Ps 16:1) när han hade blivit sjuk och botades från sin sjukdom:
10Jag sade (tänkte): ”Vid middagstiden av mina dagar
11Jag sade: Jag ska inte se Herren (Jah – kortformen för Jahve),
12Min boning är uppryckt
13Ju mer jag gör mig själv lik ett lejon ända till morgonen,
14Som en tornseglare, en svala,
15Vad ska jag säga?
16Herre (Adonaj) av dessa ting lever människan
17Se, till min frid (shalom)
18För Sheol (underjorden, de dödas plats) kan inte prisa dig,
19De levande, de levande, de ska prisa dig,
20Herren (Jahve) är redo att frälsa mig.
21Jesaja sade: ”Låt dem ta en fikonkaka och lägg den som ett förband (bandage) på bölden och han ska tillfriskna.”
22Hiskia frågade: ”Vilket är tecknet att jag ska få gå upp till Herrens (Jahves) hus?”