1Detta är välsignelsen som gudsmannen Mose välsignade Israels söner med innan han dog.
2Han sade:
3Ja, [dessutom] han älskar folken,
4Mose anbefallde oss en undervisning (Torah),
5Där var en kung i Jeshurun [ett namn på Israel som betyder ärbar, se 5 Mos 32:15]
6[Mose ger nu sin välsignelse för de tolv stammarna, på liknande sätt som Jakob gjorde på sin dödsbädd (1 Mos 49). De tolv stammarna nämns 28 gånger i GT och uppräkningen olika: födelseordning, se 1 Mos 29-30; placering i förhållande till tabernaklet, se 4 Mos 2; tilldelat landområde, se Hes 48; de tolv portarna, se Hes 48:30-35.
7Och detta till Juda och han sade: ”Hör (lyssna) Herre (Jahve) på (till) Judas röst, för honom till hans folk, hans händer ska strida för honom och du ska vara en hjälp mot hans motståndare.”
8Och om Levi sade han: ”Din Tummim och din Urim ska vara med dina heliga, som du prövade vid Massa, med vilka du stred över Merivas vatten.
9Vem sade till sin far och till sin mor: ’Jag har inte sett honom’, och till hans bröder ’vill inte kännas vid’, och till hans söner ’känner dem inte’, för de har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) ditt löftesord och bevarat ditt förbund.
10De ska lära Jakob dina påbud (bindande juridiska beslut) och Israel din undervisning (Torah), de ska placera rökelse i din näsa och hela brännoffer på ditt altare.”
11”Herre (Jahve) välsigna hans tillgångar och ta emot (acceptera) hans händers arbete. Slå höfterna på dem som reser sig upp mot honom och på dem som hatar honom, så att de inte reser sig igen.”
12Till Benjamin sade han: ”Herrens (Jahves) älskvärda ska bo i trygghet hos honom. Han övertäcker (hebr. chofaf) honom hela dagen (alla dagar), och han (Gud) har sin boning mellan hans skuldror.”
13Och till Josef sade han: ”Välsignat av Herren (Jahve) är hans land. Från himlarnas dyrbarheter, från daggen, och från djupen som ligger därunder,
14och från solens dyrbara frukter, och från månarnas dyrbara skörd,
15och från de gamla bergstopparna, och från de eviga bergens dyrbarheter,
16och från jordens dyrbara ting och dess fullhet, och hans välvilja som bor i naturen – låt välsignelserna komma över Josefs huvud, och över kronan på hans huvud, som är prins bland sina bröder.
17Hans oxes förstling, han är majestätisk, hans horn är en vildoxes horn, med dem ska han stånga folken, allesammans ända till jordens yttersta gräns, de är Efraims tiotusen och de är Manasses tusen.”
18Och till Zevolun sade han: ”Jubla (fröjda dig) Zevolun när du drar ut och Issachar i dina tält.
19Ni ska kalla folket till berget, där ska de offra rättfärdiga offer, för de ska dia havets överflöd och sandens gömda rikedomar.”
20Och till Gad sade han: ”Välsignad är han som förökar Gad, han bor som en lejoninna och bryter sönder benet, ja kronan på huvudet.
21Och han utväljer den bästa biten för sig själv, för där finns en plats förbehållen och dit kommer folkets furstar (huvuden). Han verkställer Herrens (Jahves) rättfärdighet och hans påbud (bindande juridiska beslut) med Israel.”
22Och till Dan sade han: ”Dan är en lejonunge som skuttar fram från Bashan”
23Och till Naftali sade han: ”Naftali, överöst med nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) och full av Herrens (Jahves) välsignelser, inta (besätt) havet och södern.”
24Och till Asher sade han: ”Mest välsignad är Asher bland sönerna, låt honom finna nåd (villkorad nåd, favör, välbehag) hos sina bröder och doppa sin fot i olja.
25Järn och brons [som är en legering av koppar och tenn] ska vara dina bommar och som dina dagar, så ska också din styrka vara.”
26”Ingen är som Jesjuruns [Israels] Gud (El),
27En boning (trygg hemvist) [i himlen, se 5 Mos 26:15] är den evige Guden (urtidens Gud, Elohim),
28Israel ska bo (slå läger) [och växa som folk] i trygghet,
29Lycklig är du Israel, vem är dig lik? Du är ett folk som har sin räddning i Herren (Jahve). Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd. Dina fiender ska krypa för dig, och du ska gå fram över deras höjder.”