1Lyssna (ge ert öra) ni himlar och jag ska tala!
2Min lärdom (doktrin – hebr. leqach) ska droppa som regn,
3Jag vill förkunna (proklamera, ropa ut) Herrens (Jahves) namn,
4Klippan [en benämning på Gud] – hans gärningar är fulländade,
5Tillhör det korrupta honom [tillbedjan av guldkalven, se 4 Mos 9:12]?
6Behandlar ni (gör ni så mot) Herren (Jahve) ni dåraktiga folk utan vishet? Är Han inte er far som har fött er? Har Han inte gjort (skapat) er och planterat (etablerat) er?
7Kom ihåg svunna dagar (ända från evigheten),
8När den Högste (Elion) gav länderna (nationerna) deras arv,
9Herrens (Jahves) del är hans folk,
10Han (Herren) hittade honom (Israel) i ett ökenland,
11Som en örn som rör om i sitt bo,
12Herren (Jahve) själv (ensam, ordagrant: solitär) ledde honom
13Han lät honom resa på jordens höga platser
14smör (ost) från nötkreatur och mjölk från småboskapen,
15Men Jesjurun [poetiskt namn för Israel, betyder ”den rättfärdige”] blev fet och sparkade [upproriskt vilt omkring sig],
16De drev honom till avundsjuka med främmande gudar,
17De offrade åt demoner (onda andar) som inte är en gud (Eloha) –
18Du har varit obekymrad för Klippan som födde dig
19Herren (Jahve) såg och försmådde (dig),
20Han sade: Jag ska gömma mitt ansikte för (från) dem.
21De har drivit mig till avundsjuka [5 Mos 4:24] med en icke-gud (hebr. lo el),
22En eld har tänts i mina näsborrar
23Jag ska vräka upp [multiplicera; öka graden av] ondska över dem,
24Tynande av hunger,
25Utomhus ska svärdet dräpa
26Jag säger: ”Jag ska göra slut på dem,
27var det inte så att jag fruktade fiendens trakasserier,
28De är ett folk utan rådgivare,
29Om de vore visa skulle de förstå detta,
30Hur ska en (person) kunna slå tusen,
31Deras klippa [avgud; ideologi, mänskliga grund] är inte som vår Klippa [Gud],
32Deras vin är Sodoms vin och från Gomorras fält [1 Mos 19],
33Deras vin är ormens gift
34Är inte detta lagt i förvar hos mig,
35Hämnden är min [Rom 12:9] och vedergällningen
36Herren ska döma sitt folk
37Det ska sägas: ”Var är deras gudar (elohim) [avgudar],
38Vem (bland avgudarna) åt det feta av deras offer [3 Mos 3:17]
39Se nu att jag, jag är han,
40För jag lyfter upp min hand till himlarna och säger:
41Om jag vässar mitt glimmande svärd,
42Jag ska göra mina pilar druckna med blod
43Sjung högt (ljudligt), hans folks länder,
44Och Mose kom och talade alla denna sångs ord i öronen på folket, han och Hosea [Josua], Nuns son. [Det var Mose som gav Hosea namnet Josua, se 4 Mos 13:8, 16.]
45Och när Mose kom till slutet av talet av alla dessa ord till hela Israel,
46sade han till dem: ”Sätt ert hjärta till alla de ord som jag har vittnat mot er idag, så att ni må befalla era barn med dem, till att hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (agera, handla efter, leva efter) alla ord i denna undervisning (hebr. Torah).
47För det är ingen fåfäng sak för er, eftersom det är ert liv, och genom dessa ord ska ni förlänga era dagar i landet som ni går över Jordan för att inta (besitta).”
48Herren (Jahve) talade till Mose samma dag och sade:
49”Gå du upp till detta Abarims berg, till berget Nebo, som är i Moavs land, som ligger mitt emot Jeriko, och bese Kanaans land, som jag ger till Israels söner som till besittning (egendom; ordagrnat: något att greppa tag om – hebr. achozzah),
50och dö på berget som du går upp på och bli samlad till ditt folk, som Aron, din bror dog på berget Hor, och samlades till sitt folk. [4 Mos 20:22-29].
51Eftersom du syndade mot mig i Israels söners mitt, vid Meribat-Kadesh vatten, i Tsins öken, eftersom du inte höll mig helig i Israels söners mitt. [4 Mos 20:1-13]
52Du ska se landet på avstånd men du ska inte gå in dit, in i landet som jag ger Israels söner.”