1”Bröder [åhörare] och fäder [en respektfull titel på de äldste i Sanhedrin]! Lyssna nu på vad jag har att säga er till mitt försvar (mina argument).”
2När de hörde att han talade till dem på hebreiska (den arameiska dialekten, se Apg 21:40) blev det ännu tystare. Paulus fortsatte:
3”Jag är jude, född i Tarsus i Kilikien [omkring 5-10 e.Kr.], men uppvuxen i den här staden. Jag blev grundligt (in i minsta detalj) undervisad i våra fäders lag vid Gamaliels fötter, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag.
4[Tidigare liv:]
5Det kan översteprästen och hela Stora rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till bröderna i Damaskus, och jag reste dit för att gripa även dem som fanns där och föra dem till Jerusalem där de skulle få sitt straff.
6[Omvändelsen:]
7Jag föll till marken och hörde en röst som sade till mig: Saul! Saul! Varför förföljer du mig?
8Jag frågade: Vem är du, Herre?
9De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten som talade till mig.
10Jag frågade: Vad ska jag göra, Herre?
11Men efter strålglansen från ljuset kunde jag inte se, så mina följeslagare tog min hand och ledde mig så att jag kom till Damaskus.
12[Ananias roll:]
13kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får tillbaka din syn! I samma ögonblick kunde jag se honom.
14Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun.
15Du ska vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört.
16Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla (fråga efter, ropa och vädja till) hans namn [i bön].
17[Synen i templet:]
18Jag såg honom, och han sade till mig: Skynda dig och lämna Jerusalem fort, för här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig.
19Jag sade: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig.
20Och när ditt vittne Stefanos blod blev utgjutet, stod jag själv där och samtyckte och vaktade mantlarna åt dem som mördade honom. [Apg 7:58]
21Då sade han till mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna.”
22Ända tills nu hade de [folkskaran] lyssnat på Paulus [då han gett sitt vittnesbörd på den arameiska dialekten], men nu ropade de högt: ”Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!”
23De skrek, slet av sig mantlarna och kastade upp damm i luften.
24Befälhavaren [Lysias] beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp, så att man fick veta varför de skrek så mot honom.
25När de hade sträckt ut honom för piskan, sade Paulus till officeren som stod där: ”Får ni piska en romersk medborgare som inte ens är dömd för något?”
26Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren [Lysias] och berättade det och sade: ”Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!”
27Då gick befälhavaren dit och frågade honom: ”Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?”
28Befälhavaren sade: ”Jag fick betala en stor summa pengar för det medborgarskapet.”
29De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.
30Nästa dag ville han [befälhavaren Lysias] få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet [Sanhedrin] skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.