1Alla var samlade tillsammans på en plats när pingstdagen var inne (uppfylldes, fullkomnades).
2Då kom plötsligt ett ljud (dån) från himlen, som när en våldsam storm drar fram, och fyllde hela huset där de satt.
3Tungor som av eld syntes, de fördelade sig och satte sig på var och en av dem.
4De blev alla uppfyllda av den helige Ande och började tala andra språk (tungor, andra språk än sitt modersmål), allteftersom Anden gav dem ord för ord (klart och tydligt uttal, ord inspirerade av Gud).
5I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk (etniska grupper) under himlen.
6När ljudet (dånet) hördes samlades en stor folkskara, och de blev helt förundrade (de kom i rörelse och det uppstod tumult) eftersom var och en hörde sin egen dialekt [sitt eget språk] talas.
7De häpnade (tappade helt fattningen) och fylldes sedan av förundran (började spekulera i orsaken).
8Hur är det då möjligt att var och en av oss hör sin egen speciella dialekt från där vi var födda (våra modersmål). [Femton områden där man talade olika dialekter och språk nämns i vers 9-11. Uppräkningen börjar från öster och går västerut.]
9Vi som är:
10Frygien [centrala Turkiet],
11kreter [från ön Kreta] och araber [från ökenområdet Arabien, nuvarande Saudiarabien].
12De var alla häpna (förvånade, visste inte vad de skulle tro). De frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”
13Men andra gjorde sig lustiga över dem och sade: ”De har druckit sig fulla på sött vin.”
14Tillsammans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda (högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt):
15Dessa män är inte druckna som ni tror, det är ju bara tredje timmen på dagen (klockan är ju bara nio på morgonen)! [Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen, då solen gick upp.]
16Nej, detta är [det första skeendet av] vad som är sagt genom profeten Joel [Joel 2:28-32]:
17’Detta ska ske i de yttersta dagarna, säger Gud:
18Ja, över mina tjänare, både män och kvinnor,
19Jag ska låta häpnadsväckande under synas uppe i skyn,
20Solen ska vändas i mörker och månen i blod
21Och det ska ske [då] att var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn
22Män, israeliter, hör dessa ord: Jesus från Nasaret var en man som blivit erkänd (auktoriserad) av Gud inför er genom kraftgärningar, under och tecken. Genom honom gjorde Gud detta mitt ibland er, precis som ni själva känt till.
23Genom Guds förutbestämda plan och beslut blev han utlämnad, och med hjälp av laglösa [de romerska soldaterna som inte följde Mose lag] spikade ni upp honom och dödade honom.
24Men Gud uppväckte honom, efter att ha lossat honom ur dödens smärta (födslovåndor), för det var omöjligt för döden att behålla (binda, fängsla) honom [eftersom han var syndfri].
25För David säger om honom [Ps 16:8-11]:
26Därför var mitt hjärta glatt och min tunga jublade,
27För du ska inte överge min själ (lämna den hjälplös) i dödsriket (grekiska Hades, hebreiska Sheol)
28Du har visat mig livets vägar,
29Män och bröder, jag kan väl öppet säga till er att vår stamfar David är död och begraven, och hans grav finns här än i dag.
30Eftersom han var en profet visste han att Gud med ed lovat honom att sätta någon av hans ättlingar (livsfrukt) på hans tron.
31I förväg såg han den Smordes (Messias) uppståndelse och sade [i Ps 16:10]: ’Han ska inte lämnas kvar i graven, inte heller ska hans kropp utsättas för förgängelsen [då kroppen förmultnar efter döden].’
32Denne Jesus reste Gud upp, och det är vi alla [som står här inför er] vittnen till.
33Sedan han nu genom Guds högra hand (Guds kraft) blivit upphöjd [till Guds högra sida] och fått (tagit emot) den utlovade helige Anden (löftet – den helige Ande) av (alldeles intill) Fadern, har han utgjutit (i överflöd låtit tömma ut) detta som ni både ser och hör. [Det grekiska ordet för att ”ta emot” – lambano innefattar ett beslut att villigt och aktivt ta emot något som ges, se även vers 38.]
34David steg inte upp till himlen, ändå säger han om sig själv:
35till dess jag har lagt dina fiender
36Så låt därför hela Israels hus säkert veta (genom egen personlig erfarenhet klart känna till) att honom gjorde Gud till både Herre och Smord (Messias, Kristus) [Guds utvalde och smorde Kung] – denne Jesus som ni korsfäste.”
37När de nu hörde detta, kände de ett styng [blev de så djupt berörda att trängde ända in] i hjärtat, och de sade till Petrus och de andra apostlarna (utsända): ”Män, bröder, vad ska vi göra?”
38Petrus upplyste (förklarade då för) dem:
39För löftet är till [gäller] er och era barn [vers 4; Joel 2:18] och alla dem som är långt borta [hedningarna] – så många som Herren vår Gud kallar [bjuder in] till sig själv”.
40Med många andra ord vittnade Petrus [personligt, ivrigt och uppriktigt] och fortsatte att uppmuntra (förmana, varna) dem, och sade: ”Rädda er från detta moraliskt förvridna släkte.”
41De som tog emot (med glädje välkomnade) hans ord döptes, och den dagen ökade deras antal med ungefär 3 000 personer (själar).
42De höll troget fast vid (var hängivna och följde trots motstånd ständigt):
43En känsla av djup respekt (vördnad) kom mer och mer över varje själ [alla invånare i Jerusalem], och många under (som väckte förundran) och tecken (mirakler som bevisade Guds karaktär) gjordes genom apostlarna.
44Alla troende var tillsammans (var som en enhet) och de hade allt gemensamt. [Detta var helt frivilligt, se Apg 5:4, och gjordes utifrån äkta kärlek till Gud och syskonen i tron, se 1 Joh 3:17.]
45De sålde [när det uppkom behov] sina egendomar (hus, åkermark) och ägodelar, och delade ut åt alla, utefter var och ens behov. [I Apg 4:32-35 beskrivs hur de som har flera hus och jordstycken säljer, se även Apg 4:36-37; 5:1-3. I Apg 12:12 samlas man fortfarande i ”Marias hus”.]
46Dagligen samlades de i tempelförgården (för att tillbe) enade (i ett ackord, med samma sinne), och i hemmen bröt de bröd och delade måltiden i jublande innerlig glädje (ordagrant ”med hjärtan fria från stenig mark”, dvs. i enkelhet, lätthet, generöst).
47De hade favör hos (var omtyckta, prisades av) allt vanligt folk. Herren ökade varje dag antalet av dem som blev frälsta.