1Ve, över dem som är lugna (inte oroar sig, tar det med lättja) i Sion [tempelberget i Jerusalem]
2Gå över till Kalne [troligtvis i närheten av Aleppo i norra Syrien] och se,
3De håller ondskans dag ifrån sig,
4Ni ligger på elfenbenssängar
5ni knäpper på psaltaren
6ni dricker vin ur skålar,
7Därför ska de nu gå i fångenskap som huvudet för de fångna (de första som går i fångenskap),
8Herren Herren (Adonaj Jahve) har svurit vid sig själv, Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot) förkunnar (säger, proklamerar):
9Och det ska ske att om tio män finns kvar i ett hus ska de dö.
10När en mans farbror ska samla ihop honom, han som tänder rökelse för honom, för att bära ut benen från huset, och han säger till den som är längst inne i huset: ”Finns där någon med dig?” och han svarar: ”Nej”, då ska han säga ”Var tyst, för vi får inte nämna Herrens (Jahves) namn.”
11Se, Herren (Jahve) har befallt och det stora huset ska bli slaget till spillror
12Springer hästar på klippor?
13ni som fröjdar er i det som är intet (hebr. Lo debar),
14”Se, jag ska resa upp ett rike mot dig, du Israels hus,”