1Hör (hörsamma, lyd) detta ord som jag lyfter upp som en klagosång över dig, Israels hus:
2”Israels jungfru har fallit,
3Därför säger Herren Gud (Adonaj Jahve) så:
4För så säger Herren (Jahve) till Israels hus:
5Men sök inte Betel,
6Sök (träd fram inför; fråga efter) Herren (Jahve) så får ni leva,
7Ni som vänder rätten till malört
8Han som har gjort Plejaderna och Orion
9som får förödelse att blixtra över de starka
10De hatar honom som tillrättavisar i porten
11Därför, eftersom ni trampar på den fattige
12För jag vet (känner väl till, är intimt förtrogen med) dina överträdelser
13Därför är den eftertänksamme tyst i en sådan tid,
14Sök gott och inte ont
15Hata det onda och älska det goda
16Därför säger Herren Härskarornas Gud (Jahve Elohim Sebaot):
17Och i alla vingårdar ska det vara klagan”,
18Ve dem som önskar
19Som om en man flyr för ett lejon
20Ska inte Herrens (Jahves) dag vara mörker och inte ljus?
21”Jag hatar, jag avskyr era högtider [de två verben förstärker varandra och beskriver Guds avsky för skenheliga religiösa yttringar. Det som i 3 Mos 23:2 kallades ’mina högtider’ har nu blivit ’era högtider’.]
22Även om ni än offrar åt mig både brännoffer [3 Mos 1] och matoffer [3 Mos 2], finner jag ingen glädje i dem.
23Ta bort dina skränande sånger från mig [de är en plåga och en börda].
24[Nu kommer en vers som bryter mönstret och står ut:]
25Bar ni fram slaktoffer och matoffer åt mig
26Så ska ni lyfta upp Sikkot er kung och Chion, er avgud,
27Därför ska jag låta dig gå i fångenskap bortom Damaskus”,