1Och det var en hungersnöd i Davids dagar, tre år, år efter år, och David sökte Herrens (Jahves) ansikte. Och Herren (Jahve) sade: ”Det är för Saul och för blodet från hans hus eftersom han dödade givoniterna.”
2Och kungen kallade på givoniterna och sade till dem, - givoniterna tillhörde inte Israels söner utan var en kvarleva från amoréerna och Israels söner hade gett sin ed till dem, men Saul sökte att döda dem i sin nitälskan för Israels söner och Juda, -
3och David sade till givoniterna: ”Vad ska jag göra för er? Och hur ska jag bringa försoning så att ni kan välsigna Herrens (Jahves) arv?”
4Och givoniterna sade till honom: ”Det handlar inte om silver eller guld mellan oss och Saul eller hans hus. Det är inte heller vår sak att döda någon man i Israel.” Och han sade: ”Vad säger ni att jag ska göra för er?”
5Och de sade till kungen: ”Mannen som gjorde slut på oss och som rådslog mot oss, så att vi har upphört från att vara inom några av Israels gränser,
6låt sju män av hans söner ges till oss, och vi ska hänga upp dem till Herren (Jahve) i Sauls Giva, Herrens (Jahves) utvalda.”
7Men kungen räddade Mefivoshet, Jonatans son, Sauls son eftersom Herrens (Jahves) ed fanns mellan dem, mellan David och Jonatan, Sauls son.
8Och kungen tog Ritspas, Ajas dotters, två söner som hon födde till Saul, Armoni och Mefivoshet och Sauls dotter Michals fem söner som hon fött till Adriel, Barzilajis son mecholatiten,
9och han gav dem i givoniternas hand och de hängde dem på berget inför Herrens (Jahves) ansikte och de föll alla sju tillsammans. Och de dödades under skördedagarna [april/maj], på den första dagen i början på kornskörden. [Detta sker på förstlingsfruktens dag, Jom Ha-Bikkurim.]
10Och Ritspa, Ajas dotter, tog säcktyg och spred ut åt sig på klippan från början av skörden till dess vatten hälldes ut på det från himlarna, och hon tillät inte himmelens fåglar att vila på det på dagen och inte fältets djur på natten. [Normalt sett regnar det inte i Israel från det att kornskörden börjar på våren till dess att hela skörden är avslutad på hösten efter högtiderna. Från slutet på mars till slutet på oktober i vår kalender.]
11Och man berättade för David vad Ritspa, Ajas dotter, Sauls konkubin hade gjort.
12Och David gick och tog Sauls ben och hans son Jonatans ben från männen i Javesh-Gilead, som hade stulit dem från den öppna platsen vid Beit-Shan, där filistéerna hade hängt dem, den dagen filistéerna slog Saul i Gilboa.
13Och han förde upp dem därifrån, Sauls ben och Jonatan, hans sons ben, och samlade benen från dem som var hängda.
14Och de begravde Sauls ben och Jonatan, hans sons ben i Benjamins land i Tsela i hans far Kish grav. Och de gjorde allt som kungen befallde. Och därefter var Gud (Elohim) bönhörd för landet.
15Och filistéerna var åter i krig med Israel, och David gick ner och hans tjänare med honom och stred mot filistéerna och David blev trött.
16Och Jishbibenov som var barn till en jätte, vars spjut hade vikten av 300 shekel brons i vikt [3,4 kg], han hade omgjordat sig med en ny rustning och tänkte döda David.
17Men Avishaj, Tserojas son, bistod honom och slog filistén och dödade honom. Och Davids män gav sin ed till honom och sade: ”Du ska inte vidare gå ut med oss i strid, så att du inte utsläcker Israels lampa.”
18Och det skedde efter detta att det var strid med filistéerna i Gov. Vid den tiden slog Sibbechaj, kushatiten, Saf som var barn till en jätte.
19Och det blev åter strid med filistéerna vid Gov. Och Elchanans hand, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog gititen Goliat, vars spjut hade ett handtag som en vävbom.
20Och det blev åter strid i Gat. Där fanns en hjälte som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tillsammans 24 stycken, och även han var född till en jätte.
21Och när han hånade Israel, slog Jehonatan, Shimeas son Davids bror, honom.
22Dessa fyra var födda till jättar i Gat och de föll för Davids hand och genom hans tjänares hand.