1Och en kvinna som var hustru till en av profetsönerna ropade till Elisha och sade: ”Din tjänare min make är död och du vet att din tjänare vördade Herren (Jahve). Och fordringsägaren har kommit för att ta mina två barn som slavar åt sig.”
2Och Elisha sade till henne: ”Vad ska jag göra för dig? Berätta, vad har du i ditt hus?” Och hon sade ”Din tjänarinna har ingenting i huset förutom ett krus med olja.”
3Och han sade: ”Gå och låna åt dig kärl runtomkring från alla dina grannar, tomma kärl, låna inte för få.
4Och du ska gå in och stänga dörren om dig och om dina söner och häll upp i alla dessa kärl och ställ åt sidan det som är fullt.”
5Och hon gick från honom och stängde dörren om sig och om sina söner, de förde fram kärl till henne och hon hällde upp.
6Och det skedde när alla kärl var fulla att hon sade till sin son: ”Ge mig ett kärl till.” Och han sade till henne: ”Det finns inte fler kärl.” Och oljan stannade.
7Sedan kom hon och berättade för gudsmannen och han sade: ”Gå och sälj oljan och betala skulden och lev du och dina söner av det som är kvar.”
8Och det hände en dag att Elisha passerade Shonem [en stad i östra Jezereldalen] där en mäktig (inflytelserik, rik; ”stor” – hebr. gadol) kvinna bodde. Hon övertalade (nödgade) honom att äta bröd [stanna på en måltid]. Och det blev så att så ofta som han kom förbi kom han in dit och åt bröd.
9Och hon sade till sin man: ”Se, jag ber dig, jag vet att detta är en helig gudsman som kommer förbi regelbundet.
10Låt oss göra, jag ber dig, en liten kammare på taket och låt oss ställa en säng åt honom där och ett bord och en stol och en ljusstake. Och det ska vara så när han har vägarna förbi oss att han ska komma hit.”
11Och det hände en dag att han kom dit och gick upp i den övre kammaren och låg där.
12Och han sade till Gechazi sin tjänare: ”Kalla på denna shunnamitiska.” Och när han kallade på henne stod hon framför honom.
13Och han sade till honom: ”Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?”
14Och han sade: ”Vad ska vi då göra för henne?” Och Gechazi svarade: ”Hon har ingen son och hennes man är gammal.”
15Och han sade: ”Kalla på henne.” Och när han kallade på henne stod hon i dörren.
16Och han sade: ”Vid denna tid när tiden har kommit runt, ska du ha en son.” Och hon sade: ”Nej min herre, du gudsman, ljug inte för din tjänarinna.”
17Men kvinnan blev gravid och födde en son vid den tiden då året kommit runt, som Elisha hade sagt till henne.
18Och när barnet hade vuxit upp hände det en dag att han gick ut till sin far bland skördemännen.
19Och han sade till sin far: ”Mitt huvud, mitt huvud!”
20Och när han tog honom och förde honom till hans mor, satt han i hennes knä till middagstiden och sedan dog han.
21Och hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren om honom och gick ut.
22Och hon kallade på sin man och sade: ”Sänd mig, jag ber dig, en från ynglingarna och en av åsnorna, så att jag kan springa till gudsmannen och komma tillbaka.”
23Och han sade: ”Varför vill du gå till honom idag?” Det är varken nymåne eller sabbat.”
24Och hon sadlade en åsna och sade till sin tjänare: ”Driv på och gå framåt, låt inte ritten tappa fart, om jag inte ber dig [sakta ner].”
25Så hon gick och kom till gudsmannen på berget Karmel. [Där konfrontationen med Baalsprofeterna hade skett, se 1 Kung 18.] När gudsmannen fick syn på henne på avstånd sade han till sin tjänare Gechazi: ”Se, där borta är shunnamitiskan.
26Spring nu, jag ber dig, och möt henne och fråga henne: ’Är allt väl (shalom) med dig? Är allt väl (shalom) med din man? Är allt väl (shalom) med barnet?’ ”
27Men när hon kom till gudsmannen på (vid) berget, tog hon ett fast tag i hans fötter. Då gick Gechazi fram för att mota bort henne, men gudsmannen sade: ”Låt henne vara för hennes själ är bitter i henne och Herren (Jahve) har gömt det för mig och har inte berättat för mig.”
28Och hon sade: ”Har jag önskat en son av min herre? Sade jag inte: Bedra mig inte?”
29Och han sade till Gechazi: ”Bind upp dina kläder (ordagrant länder/höfter) och ta min stav i din hand och gå i väg, om du möter någon man på vägen hälsa honom inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte, och lägg min stav på ynglingens ansikte.” [Uppmaningen att inte hälsa kan bero på att det var en ganska lång och tidsödande procedur som förväntades när man skulle hälsa på någon. Vid den här tiden kunde man inte bara säga hej som vi gör och gå vidare. Ärendet är brådskande och därför ska Gechazi inte sinka sig med detta.]
30Och ynglingens mor sade: ”Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag lämnar dig inte.” Och han steg upp och följde med henne.
31Och Gechazi fortsatte före dem och lade staven på ansiktet på ynglingen, men ingen röst och inget hördes. Därför återvände han till att möta dem och han berättade för honom och sade: ”Ynglingen vaknar inte.”
32Och när Elisha kom in i huset se, då var ynglingen död och låg på hans bädd.
33Och han gick in och stängde dörren över de två och bad till Herren (Jahve).
34Och han steg upp och låg ovanpå barnet och lade sin mun över hans mun och sina ögon över hans ögon och sina händer över hans händer och han sträckte sig över honom och värmen kom in i barnets kött (kropp).
35Och han återvände och gick in i huset fram och tillbaka och gick upp och sträckte sig själv över honom och ynglingen nös sju gånger och ynglingen öppnade sina ögon.
36Och han kallade på Gechazi och sade: ”Kalla på denna shunnamitiska.” Och han kallade på henne. Och när hon kom in till honom sade han: ”Ta upp din son.”
37Och hon gick in och föll ner vid hans fötter och böjde sig ner till marken och hon tog upp sin son och gick ut.
38Och Elisha kom till Gilgal, och där var hungersnöd i landet och profeternas söner satt framför honom och han sade till sin tjänare: ”Sätt på en stor gryta och koka soppa till profeternas söner.”
39Och en gick ut på fältet för att samla örter och fann ett vildvin och samlade famnen full av de vilda kalebasserna och kom och skar ner dem i soppan, för han visste inte [vad det var].
40Och de hällde upp till männen till att äta. Och det skedde när de åt av soppan att de ropade och sade: ”Gudsman, döden är i grytan!” [Den är förgiftad] Och de kunde inte äta av den.
41Och han sade: ”Ta hit mjöl.” Och han kastade det i grytan och sade: ”Dela ut till folket så att de kan äta.” Och det fanns inget ont i grytan.
42En man från Baal Shalisha kom till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda.
43Men hans tjänare [Gechazi] sade: ”Ska jag sätta fram detta åt hundra män?”
44Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren (Jahve) hade sagt. [Matt 14:13-21; Mark 6:30-44; 8:1-9; Luk 9:12-17; Joh 6:1-15]