1[Centralt i Konungaboken (när man ser båda som en enhet) så finns 14 berättelser från Elishas profettjänst uppdelade i två sektioner med sju i varje. Jämfört med Elia så är dessa mindre grandiosa och mer vardagliga. De flesta berättelserna handlar inte om kungar utan berör fattiga och hjälplösa. Elisha fick bokstavligt en dubbel välsignelse (vers 9), jämfört med de sju mirakler som beskrivs i 1 Kung 17; 18; 19; 21; 22 och 2 Kung 1.]
2Och Elia sade till Elisha: ”Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Betel.”
3Och profetsönerna som var i Betel kom fram till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från hans position som en lärare och mästare] idag?”
4Och Elia sade till honom: ”Elisha, stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig till Jeriko.”
5Och profetsönerna som var i Jeriko kom fram till Elisha och sade till honom: ”Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från rollen som mästare och lärare] idag?”
6Och Elia sade till honom: ”Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Jordan.”
7Och 50 män av profetsönerna gick och stod mitt emot dem på avstånd, och de två stod vid Jordan.
8Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet, och det delade sig åt det ena hållet och åt det andra hållet, så att de två kunde gå över på torr mark.
9Och det skedde när de hade gått över att Elia sade till Elisha: ”Be om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig.”
10Och han sade: ”Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske.”
11Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som separerade Elia och Elisha från varandra, och Elia for upp till himlarna i en stormvind.
12Under tiden Elisha såg detta ropade han: ”Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!” [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.
13Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka till Jordanflodens strand.
14Han tog manteln som hade fallit av Elia, och slog på vattnet med den och sade: ”Var är Herren (Jahve), Elias Gud?” När han slog på vattnet, delade det sig och Elisha gick över.
15Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sade de: ”Elias ande vilar över Elisha.” Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom.
16Och de sade till honom: ”Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal.”
17Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sade han: ”Gå”. Då sände de 50 män och de sökte tre dagar men de fann honom inte.
18Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sade till dem: ”Sade jag inte till er: Gå inte?”
19Och männen i staden sade till Elisha: ”Se, vi ber dig, stadens läge är gott som min herre ser, men vattnet är dåligt och marken ger missväxt.”
20Och han sade: ”Ge mig ett nytt krus och lägg salt i det.” Och de gav honom det.
21Och han gick vidare till vattenkällan och kastade saltet i den och sade: ”Så säger Herren (Jahve): Jag har botat detta vatten, från och med nu ska det inte vara mer död eller missväxt.” [Här upprepar sig samma under som Mose fick göra med en träbit i Mara, där Herren uppenbarar sig som Herren läkaren. Se 2 Mos 15:22-27. Båda gångerna botar Herren det sjuka vattnet, men han gör det på lite olika sätt.]
22Vattnet var botat från denna dag i enlighet med ordet som Elisha talade.
23Därifrån [Jeriko] begav sig Elisha upp till Betel [strax norr om Jerusalem, en dagsmarsch från Jeriko, och fortsätter att gå tillbaka samma väg som han tidigare kommit med Elia]. På vägen dit upp kom ett gäng unga män [kan röra sig om ett hundratal i åldern 12-30 år] ut ur staden [och mötte honom], och de hånade (kallade honom värdelös). De ropade till honom: ”Far upp flintskalle! Far upp flintskalle!”
24Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahves) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs.
25Därifrån gick Elisha till berget Karmel [nära dagens Haifa, vid Medelhavskusten], och därifrån vände han tillbaka till Samarien.