1Och Achav hade 70 söner i Samarien. Och Jehu skrev brev och sände till Samarien, till Jizreels ledare, till de äldste och till dem som förde upp Achavs söner och sade:
2”Och nu, så snart detta brev kommer till er, och ser att era herrars söner är med er och där är med er vagnar och hästar och befästa städer och rustningar,
3utse åt er den bästa och lämpligaste av era herrars söner, och sätt honom på hans fars tron, och strid för er herres hus.”
4Men de var mycket rädda och sade: ”Se, de två kungarna stod inte framför honom, hur ska då vi stå?”
5Och han som var över hushållet och han som var över staden och de äldste och de som förde upp sönerna sände till Jehu och sade: ”Vi är dina tjänare och ska göra allt som du ber oss, vi ska inte göra någon man till kung. Gör det som är gott i dina ögon.”
6Och han skrev ett brev en andra gång till dem och sade: ”Om ni är på min sida och om ni lyssnar till min röst, ta er huvudena av männen av er herres söner och kom till mig i morgon vid denna tid.”
7Och det skedde när brevet kom till dem att de tog kungens söner och slog dem 70 män, och lade deras huvuden i korgar och sände dem till honom i Jizreel.
8Och det kom en budbärare och berättade för honom och sade: ”De har kommit med huvudena av kungens söner.”
9Och det skedde på morgonen att han gick ut och stod och sade till hela folket: ”Ni är rättfärdiga. Se, jag konspirerade mot min herre och slog honom, men hur slog ni alla dessa?
10Vet nu att inget av Herrens (Jahves) ord ska falla till marken som Herren (Jahve) har talat om Achav. För Herren (Jahve) har gjort det som han talade genom sin tjänare Elia.”
11Och Jehu slog alla som var kvar av Achavs hus i Jizreel, och alla hans stora [inflytelserika män] och hans nära vänner och hans präster, till dess ingen fanns kvar.
12Och han steg upp och lämnade och gick till Samarien. Och när han var vid herdarnas fårklippningshus vid vägen,
13mötte Jehu bröderna till Achazjaho, Juda kung och sade: ”Vilka är ni?”
14Och han sade: ”Ta dem levande.” Och de tog dem levande och slog dem vid fårklippningshusets brunn, 42 män och lämnade ingen av dem.
15När han sedan gick från platsen mötte han Jehonadav, Rechavs son, som kom för att möta honom. Och han [Jehu] hälsade honom och frågade honom: ”Är ditt hjärta rakt [är du med mig], som mitt hjärta är med ditt hjärta?”
16Och han sade: ”Kom med mig och se min nitälskan för Herren (Jahve).” Och de lät honom åka i hans vagn.
17Och de kom till Samarien och han slog alla som var kvar av Achav i Samarien till dess han förgjort honom, efter Herrens (Jahves) ord som han talade till Elia.
18Och Jehu samlade hela folket tillsammans och sade till dem: ”Achav tjänade Baal lite, Jehu ska tjäna honom mycket.
19Kalla därför till mig alla baals profeter, alla hans tillbedjare och alla hans präster, låt ingen saknas, för jag har ett stort offer att göra till baal. Vemhelst som saknas ska inte leva.” Men Jehu bluffade för hans avsikt var att förgöra alla baals tillbedjare.
20Och Jehu sade: ”Helga en högtidlig församling till baal.” Och de kungjorde det.
21Och Jehu sände genom hela Israel och alla Baals tillbedjare kom, inte en enda uteblev. De gick in i baalstemplet (Baals hus), och baalstemplet fylldes från den ena änden till den andra.
22Och han sade till honom som var över garderoben: ”Ta fram kläder till alla baals tillbedjare.” Och han tog fram kläder till dem.
23Och Jehu och Jehonadav, Rechavs son, gick in i baals hus och han sade till baals tillbedjare: ”Sök och se att ingen av Herrens (Jahves) tjänare är ibland er, utan bara baals tillbedjare.”
24Och de gick in för att offra offer och brännoffer. Och Jehu hade utsett åt sig 80 män utanför och han sade: ”Om någon av männen som jag för i era händer undkommer, ska hans liv utkrävas för honom.”
25Och det skedde så snart han hade slutat att offra brännoffret att Jehu sade till vakten och härföraren: ”Gå in och slå dem, låt ingen komma ut.” Och de slog dem med svärdsegg och vakten och härföraren kastade ut dem och gick till baals hus stad.
26Och de tog ut pelarna som var i baals hus och brände dem.
27Och de bröt ner pelarna i baals hus och bröt ner baals hus och gjorde det till ett avträde till denna dag.
28Och Jehu utrotade Baal från Israel.
29Dock från Jerovam, Nevats sons synder, varmed han fick Israel att synda, vände sig inte Jehu från att följa dem, guldkalvarna som fanns i Betel och fanns i Dan.
30Och Herren (Jahve) sade till Jehu: ”Eftersom du har gjort gott (hebr. tov) och verkställt det som är rätt (rakt – hebr. jashar) i mina ögon och har gjort mot Achavs hus efter allt som var i mitt hjärta, ska dina söner i fyra generationer sitta på tronen i Israel.”
31Men Jehu höll (vaktade, skyddade, bevarade) inte att vandra i Herrens (Jahves) Israels Guds (Elohims) undervisning med hela sitt hjärta. Han vek inte bort från (vände sig inte ifrån) de synder Jerovams fått Israel att göra. [Avgudadurkan och synkretism, se 2 Krön 12:14.]
32I de dagarna började Herren (Jahve) att beskära Israel och Chazael slog dem vid alla Israels gränser,
33från Jordan österut, hela Gileads land, gaditerna och rubeniterna och Manasse, från Aroer som är vid Arnons dal, Gilead och Bashan.
34Vad mer finns om Jehus gärningar, och allt vad han gjorde och hela hans styrka det är skrivet i Israels kungars krönika.
35Och Jehu sov med sina fäder och de begravde honom i Samarien. Och Jehoachaz, hans son regerade i hans ställe.
36Och tiden som Jehu regerade över Israel i Samarien var 28 år.