1Herren (Jahve) sade nu till Samuel: ”Hur länge ska du sörja för Saul? Se jag har förkastat honom från att vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå. Jag ska sända dig till betlehemiten Jishaj, för jag har utsett bland hans söner åt mig en kung.”
2Och Samuel sade: ”Hur kan jag gå? Om Saul hör det kommer han att döda mig.”
3Och bjud in Jishaj till offret och jag ska tala om för dig vad du ska göra, och du ska smörja åt mig den som jag säger till dig.”
4Och Samuel gjorde det som Herren (Jahve) hade talat och kom till Betlehem. Och stadens äldste kom darrande och mötte honom och sade: ”Kommer du i frid (shalom)?”
5Han [Samuel] svarade: ”Frid (shalom), jag kommer för att offra till Herren (Jahve). Helga er själva och kom med mig till offret.” Och han helgade Jishaj och hans söner och inbjöd dem till offret.
6Och det skedde när de hade kommit att han såg Eliav och sade: ”Säkert är Herrens (Jahves) smorde framför honom.”
7Men Herren (Jahve) sade till Saul: ”Se inte på hans utseende, eller på hans längd, för jag har förkastat honom, för det är inte som människan ser, för människan ser det som är för ögonen, men Herren (Jahve) ser till hjärtat.”
8Och Jishaj kallade på Avinadav och lät honom gå framför Samuel. Och han sade: ”Även denne har inte Herren (Jahve) valt.”
9Och Jishaj lät Shamma gå fram. Och han sade: ”Även denne har inte Herren (Jahve) valt.”
10Och Jishaj lät sju av sina söner gå fram till Samuel. Och Samuel sade till Jishaj: ”Herren (Jahve) har inte valt någon av dessa.”
11Och Samuel sade till Jishaj: ”Är detta alla dina ynglingar?” Och han sade: ”Den yngste återstår men se, han vaktar fåren.”
12Och han sände efter och förde in honom. Han var rödlätt med vackra ögon och var stilig att se på.
13Och Samuel tog oljehornet och smorde honom i hans bröders mitt. Och Herrens (Jahves) Ande kom mäktigt över David från den dagen och framåt. Och Samuel steg upp och gick till Rama.
14Och Herrens (Jahves) Ande hade lämnat Saul, och han plågades av en ond ande från Herren (Jahve).
15Då sade Sauls tjänare till honom: ”Se, nu (vi ber dig – hebr. na) [lyssna på oss], eftersom en ond ande från Gud (Elohim) plågar dig,
16låt du, vår herre, säga till dina tjänare som inför dig (framför ditt ansikte) att de ska söka efter en man som är skicklig att spela Kinnor-harpa. Och det ska ske att när den onda anden från Gud kommer över dig och han spelar med sin hand ska du må gott.”
17Saul svarade sina tjänare: ”Förse mig med en man som kan spela skickligt och för honom till mig.”
18Då svarade en av de unga männen och sade: ”Se, jag har sett en av betlehemiten Jishajs unga söner, han är skicklig på att spela och en mäktig man (stridsman, en man i sina bästa år – hebr. gever) en stark man (hebr. chajil) och en stridens man (hebr. milchama) och klok i sitt tal och en attraktiv man och Herren (Jahve) är med honom.” [De tre hebreiska orden gever, chajil och milchama, har lite olika sidobetydelser men är alla tre ord som också betyder krigare eller stridsman.]
19Därför sände Saul budbärare till Jishaj och sade: ”Sänd mig din son David som är med fåren.”
20Och Jishaj tog en åsna och lastade den med bröd och en kanna vin och en killing och sände den med sin son David till Saul.
21Och David kom till Saul och stod framför honom, och han älskade honom mycket och han blev hans rustningsbärare.
22Och Saul sände till Jishaj och sade: ”Låt David, jag ber dig, stanna inför mig, för han har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon.”
23Och det hände när anden från Gud (Elohim) var över Saul, att David tog Kinnor-harpan och spelade med sin hand, och Saul fann lättnad och det var väl med honom, och den onda anden lämnade honom.