1Och Samuel sade till Saul: ”Herren (Jahve) har sänt mig till att smörja dig till kung över hans folk, över Israel, lyssna nu därför till rösten av Herrens (Jahves) ord.
2Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot): Jag kommer ihåg det som Amalek gjorde mot Israel, hur han ställde sig i vägen för honom på vägen när de kom upp, ut ur Egypten. [2 Mos 17:8-16; 5 Mos 25:17-18]
3Gå nu och slå Amalek och förgör allt de har fullständigt och skona dem inte, utan utrota från män ända till kvinnor, från barn ända till dibarn, från oxar och ända till får, från kameler och ända till åsnor.” [4 Mos 20:15-18]
4Och Saul samlade folket och räknade dem i Telaim [stad söder om Hebron i Negevöknen, troligtvis samma som Telem längs med Judas södra gräns mot Edom, se Jos 15:21, 24], 200 000 fotfolk och 10 000 män från Juda. [Totalt 210 000 män, den näst största under hans karriär. Den största var tidigare 1 Sam 11:8.]
5Och Saul kom till Amaleks stad [deras huvudstad] och låg och väntade på honom i dalen. [Troligtvis i Egyptens bäck som huvudvägen korsade, nuvarande Wadi el-Arish.]
6Och Saul sade till keniterna [1 Mos 15:19; 4 Mos 24:21-22; Dom 4:11; 5:24]: ”Gå, lämna, gå ner från amalekiterna, annars fördärvar vi er med dem, för ni visade nåd (kärleksfull omsorg) till hela Israels hus, när de kom upp, ut ur Egypten.” Så keniterna lämnade från amalekiterna.
7Och Saul slog amalekiterna från Chavila som man går till Shor, det är framför Egypten.
8Och han tog Agag, amalekiternas kung levande, och förgjorde fullständigt hela folket med svärdsegg.
9Men Saul och folket skonade Agag och det bästa av fåren och oxarna och tvååringarna och lammen av hankön och allt som var gott och förstörde det inte fullständigt, men allt värdelöst och svagt förstörde de fullständigt.
10Och sedan kom Herrens (Jahves) ord till Samuel. Han sade:
11”Jag ångrar (sörj-tröstar – hebr. nicham) att jag har gjort Saul till kung, för han har vänt om (vänt sig bort) från att följa mig och mitt ord, han har inte fullgjort befallningarna.” Och det bedrövade Samuel och han ropade till Herren (Jahve) hela natten.
12Och Samuel steg upp tidigt för att möta Saul på morgonen. Och man berättade för Samuel och sade: ”Saul kom till Karmel och se, han har satt upp ett monument åt sig och har gått vidare och gått ner till Gilgal.”
13Och Samuel kom till Saul och Saul sade till honom: ”Välsignad är du av Herren (Jahve)! Jag har gjort befallningarna som Herren (Jahve) har sagt.”
14Och Samuel sade: ”Vad betyder då bräkandet av får i mina öron och bölandet av oxar som jag hör?”
15Och Saul sade: ”De har tagit dem från amalekiterna, för folket skonade det bästa av får och av oxar, för att offra det till Herren (Jahve) din Gud (Elohim), och det övriga har vi fullständigt förstört.”
16Och Samuel sade till Saul: ”Stopp! Och jag ska tala om för dig vad Herren (Jahve) sade till mig i natt.”
17Och Samuel sade: ”Trots att du är liten i dina egna ögon är du huvud över Israels stammar. Och Herren (Jahve) har smort dig till kung över Israel,
18och Herren (Jahve) sände dig på en resa och sade: ’Gå och förgör fullständigt syndarna, amalekiterna, och strid mot dem till dess de är helt förtärda.’
19Varför har du då inte lyssnat till Herrens (Jahves) röst, utan slagit ner på bytet och gjort det som är ont i Herrens (Jahves) ögon?”
20Och Saul sade till Samuel: ”Jag har lyssnat till Herrens (Jahves) röst och jag har gått den väg som Herren (Jahve) sänt mig, och har fångat Agag, amalekiternas kung, och har fullständigt förstört amalekiterna.
21Men folket tog av det tillspillogivna får och oxar, det bästa av de avskilda sakerna för att offra till Herren (Jahve) din Gud (Elohim) i Gilgal.”
22Men Samuel svarade:
23För upproriskhet (även bitterhet, ordet kan betyda både ock – hebr. meri) är trolldomssynd (ordagrant att synda med häxkonster – hebr. chatat qesem)
24Sedan sade Saul till Samuel: ”Jag har syndat, för jag har överträtt Herrens (Jahves) mun och dina ord, eftersom jag fruktade för folket och lyssnade till deras röst.
25Och nu, jag ber dig, förlåt min synd och återvänd med mig, så att jag kan tillbe Herren (Jahve).”
26Men Samuel svarade Saul: ”Jag ska inte återvända med dig, för du har förkastat Herrens (Jahves) ord och Herren (Jahve) har förkastat dig från att vara kung över Israel.”
27Och Samuel vände om för att gå sin väg, och han (Saul) tog ett stadigt grepp (här används ordet chazaq som betyder stark, fast säker och tapper) om vingen (hörnet) på hans mantel och den brast (rämnade, gick sönder).
28Och Samuel sade till honom: ”Herren (Jahve) har ryckt bort Israels kungadöme från dig idag, och har gett det till en annan som är bättre än du.
29Och även Israels Evige ska inte ljuga eller ångra (hebr. nicham) sig, för han är inte en människa till att ångra (hebr. nicham) sig.”
30Och han sade: ”Jag har syndat, hedra mig nu, jag ber dig, inför mitt folks äldste och inför Israel, och återvänd med mig så att jag kan tillbe Herren (Jahve) din Gud (Elohim).
31Och Samuel återvände efter Saul och Saul tillbad Herren (Jahve).
32Och Samuel sade: ”För hit till mig Agag, amalekiternas kung.”
33Men Samuel sade:
34Sedan gick Samuel till Rama och Saul gick upp till sitt hus till Givat-Shaol.
35Och Samuel såg aldrig Saul igen till den dag han dog, för Samuel sörjde (hebr. aval) över Saul. Och Herren (Jahve) ångrade (sörj-tröstade – hebr. nicham) att han gjort Saul till kung över Israel. [Se kommentar i vers 11.]