1Och det fortsatte tre år utan krig mellan Aram och Israel.
2Och det skedde i det tredje året att Jehoshafat, Juda kung kom ner till Israels kung.
3Och Israels kung sade till sina tjänare: ”Vet ni att Ramot-Gilead är vårt, och vi är passiva och tar det inte ur Arams kungs hand?”
4Och han sade till Jehoshafat: ”Vill du gå med mig till Ramot-Gilead och strida?” Och Jehoshafat sade till Israels kung: ”Jag är som du, mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar.”
5Och Jehoshafat sade till Israels kung: ”Fråga, jag ber dig, om ett Herrens (Jahves) ord idag.”
6Och Israels kung samlade ihop profeterna, omkring 400 män och sade till dem: ”Ska jag gå mot Ramot-Gilead och strida eller ska jag avstå?”
7Men Jehoshafat sade: ”Finns det inte någon Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga honom?”
8Och Israels kung sade till Jehoshafat: ”Det finns en man genom vilken vi kan fråga Herren (Jahve), men jag hatar honom för han profeterar inte gott om mig utan ont, Michajeho, Imlas son.”
9Och Israels kung kallade på en kammarherre och sade: ”Hämta Michajeho, Imlas son snabbt.”
10Och Israels kung och Jehoshafat, Juda kung satt var och en på sin tron smyckade i sina dräkter, på en tröskplats vid öppningen till Samariens port, och alla profeter profeterade för dem.
11Och Tsidkija, Kenaans son, gjorde sig horn av järn och sade: ”Så säger Herren (Jahve): Med dessa ska du stånga araméerna tills de blir förtärda.”
12Och alla profeter profeterade och sade: ”Gå upp till Ramot-Gilead och segra, för Herren (Jahve) ska ge det i kungens hand.”
13Och budbäraren som gick och kallade på Michajeho talade till honom och sade ”Se, profeternas ord förkunnar gott till kungen med en mun, låt ditt ord, jag ber dig, bli som orden från en av dem och tala gott.”
14Och Michajeho sade: ”Herren (Jahve) lever, vad Herren (Jahve) säger till mig det ska jag tala.”
15Och när han kom till kungen sade kungen till honom: ”Michajeho, ska vi gå till Ramat-Gilead och strida eller ska vi avstå?”
16Och kungen sade till honom: ”Hur många gånger ska jag be dig att tala till mig inget annat än sanningen i Herrens (Jahves) namn?”
17Och han sade: ”Jag såg hela Israel förskingrat på bergen, som får som inte har någon herde, och Herren (Jahve) sade: Dessa har ingen herre, låt dem återvända var och en till sitt hus i frid (shalom).”
18Och Israels kung sade till Jehoshafat: ”Sade jag inte till dig att han inte skulle profetera gott om mig, utan ont?”
19Och han sade: ”Därför, lyssna du till Herrens (Jahves) ord. Jag såg Herren (Jahve) sitta på sin tron, och alla himlarnas härskaror stod hos honom på hans högra och på hans vänstra.
20Och Herren (Jahve) sade: ”Vem ska locka Achav så att han går upp och faller vid Ramot-Gilead. Och en sade: På detta sätt, och en annan sade: På det här sättet.
21Och det kom fram en ande och stod inför Herrens (Jahves) ansikte och sade: Jag ska locka honom.
22Och Herren (Jahve) sade till honom: Med vad? Och han sade: Jag ska gå fram och ska bli en lögnens ande i alla hans profeters mun.
23Och se nu, Herren (Jahve) har lagt en lögnens ande i munnen på alla dessa profeter och Herren (Jahve) har talat ondska om dig.”
24Och Tsidkija, Kenaans son, kom nära och slog Michajeho på kinden och sade: ”Vilken väg gick Herrens (Jahves) Ande från mig till att tala till dig?”
25Och Michajeho sade: ”Se, du ska se det den dag när du ska gå in i det inre rummet och gömma dig själv.”
26Och Israels kung sade: ”Ta Michajeho och bär tillbaks honom till Amon, stadens borgmästare och till Joash, kungens son,
27och säg: Så säger kungen: Sätt denne man i fängelse och ge honom förtryckets bröd och förtryckets vatten till dess jag kommer tillbaka i frid.”
28Och Michajeho sade: ”Om du alls återvänder i frid har Herren (Jahve) inte talat genom mig.” Och han sade: ”Hör ni folk, allesamman.”
29Och Israels kung och Jehoshafat, Juda kung gick upp till Ramat-Gilead.
30Och Israels kung sade till Jehoshafat: ”Jag ska förklä mig själv och gå ut i striden, men sätt på dig din (kungliga) klädnad.” Och Israels kung förklädde sig själv och gick ut i striden.
31Och kung Aram hade befallt de 32 ledarna för hans vagnar och sagt: ”Strid (duellera) inte med liten eller stor förutom med Israels kung.”
32Och det skedde när vagnsledarna såg Jehoshafat att de sade: ”Säkert är det Israels kung” och de vände och stred med honom och Jehoshafat skrek.
33Och det skedde när vagnsledarna såg att det inte var Israels kung, att de vände tillbaka från att jaga honom.
34Och en man drog sin båge på måfå och träffade Israels kung mellan den nedre delen av rustningen och bröstplåten. Därför sade han till föraren av sin vagn: ”Vänd din hand och bär mig ut från hären för jag är svårt skadad.”
35Och striden ökade den dagen och kungen stod i sin vagn mot araméerna och dog på kvällen, och blodet rann ut från hans sår i botten på vagnen.
36Och det gick ett rop genom armén när solen gick ner och sade: ”Var man till sin stad och var man till sitt land.”
37Så dog kungen och fördes till Samarien och de begravde honom i Samarien.
38Och de tvättade vagnen vid Samariens vattencistern och hundarna slickade upp hans blod, och skökorna tvättade sig där, enligt Herrens (Jahves) ord som han talat.
39Och vad mer Achav sade och allt som han gjorde och elfenbenshuset som han byggde och alla städer som han byggde är nedskrivet i Israels kungars krönika.
40Och Achav sov med sina fäder och Achazijaho, hans son regerade i hans ställe.
41Och Jehoshafat, Asas son, började regera över Juda i Israels kung Achavs fjärde år.
42Jehoshafat var 35 år när han började regera och han regerade 25 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoders] namn var Azova, Shilchis dotter.
43Och han vandrade på alla sin far Asas vägar, han vände inte bort från dem och gjorde det som var rätt i Herrens (Jahves) ögon.
44Dock blev inte de höga platserna borttagna, folket offrade fortfarande offer på de höga platserna.
45Och Jehoshafat hade fred (shalom) med Israels kung.
46Och vad mer Jehoshafat gjorde och hans makt som han visade och hur han krigade, det är nedskrivet i Juda kungars krönika.
47Och kvarlevan av de manliga tempelprostituerade (hebr. qades) som fanns kvar under hans far Asas dagar, körde han ut ur landet.
48Och det fanns ingen kung i Edom, en ställföreträdare var kung.
49Jehoshafat gjorde Tarshishskepp för att gå till Ofir efter guld, men de for inte, för skeppen gick sönder i Etsion-Gever.
50Vid den tiden sade Achazijaho, Achavs son till Jehoshafat: ”Låt mina tjänare gå med dina tjänare på skeppen.” Men Jehoshafat ville inte.
51Och Jehoshafat sov med sina fäder och blev begravd med sina fäder i sin far Davids stad, och Jehoram hans son regerade i hans ställe.
52Achazijaho, Achavs son, började regera över Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats sjuttonde år och han regerade två år över Israel.
53Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon och vandrade på sin fars vägar och på sin mors vägar och på Jerovan, Nevats sons vägar. Därigenom fick han Israel att synda.
54Och han tjänade Baal och tillbad honom och provocerade Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) i likhet med allt som hans far hade gjort.