1Och se, där kom en gudsman från Juda med Herrens (Jahves) ord till Betel, och Jerovam stod vid altaret för att offra.
2Och han ropade Herrens (Jahves) ord mot altaret och sade: Altare, altare, så säger Herren (Jahve): Se, en son ska födas till Davids hus, Joshijaho är hans namn, och på dig ska han offra de höga platsernas präster som offrar på dig och människors ben ska brännas på dig.
3Och han gav ett tecken samma dag och sade: Detta är tecknet som Herren (Jahve) har talat: Se altaret ska rämna (brista, gå sönder) och askan på det ska spridas ut.
4Och det skedde när kungen hörde vad gudsmannen sade, som han ropade mot altaret i Betel, att Jerovam sträckte fram sin hand mot altaret och sade: ”Ta tag i honom” och hans hand som han hade sträckt fram mot honom torkade (stelnade) så att han inte kunde dra tillbaks den.
5Och altaret rämnade och askan rann ut från altaret i enlighet med tecknet som gudsmannen hade gett genom Herrens (Jahves) ord.
6Och kungen svarade och sade till gudsmannen: ”Bönfall, jag ber dig, vid Herren (Jahve) din Guds (Elohims) ansikte och be för mig att min hand blir återställd.” Och gudsmannen bönföll Herren (Jahve) och kungens hand blev återställd och blev som den var tidigare.
7Och kungen sade till gudsmannen: ”Kom med mig till mitt hus och vederkvick dig och jag ska ge dig en gåva.”
8Men gudsmannen sade till kungen: ”Om du vill ge mig halva ditt hus ska jag inte gå med dig, jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten på denna plats.”
9För så är det bestämt för mig genom Herrens (Jahves) ord som sade: ”Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom.”
10Och han gick en annan väg och återvände inte den väg som han kommit till Betel.
11Och en gammal profet bodde i Betel, och hans söner kom och berättade för honom allt det som gudsmannen hade gjort den dagen i Betel och de ord som han hade talat till kungen och de berättade detta för deras far.
12Och deras far sade till dem: ”Vilken väg gick han?” För hans söner hade sett vilken väg gudsmannen gick, som kom från Juda.
13Och han sade till sina söner: ”Sadla åsnan åt mig.” Och de sadlade åsnan åt honom och han red på den.
14Och han gick efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han sade till honom: ”Är du gudsmannen som kom från Juda?”
15Och han sade till honom: ”Kom med mig till mitt hus och ät bröd.”
16Och han sade: ”Jag återvänder inte med dig och går inte in med dig, och jag ska inte äta bröd och inte dricka vatten med dig på denna plats.
17för det sades till mig genom Herrens (Jahves) ord: ”Du ska inte äta bröd, inte dricka vatten och inte återvända samma väg som du kom.”
18Och han sade till honom: ”Jag är också en profet som du och en ängel talade Herrens (Jahves) ord till mig och sade: För tillbaka honom till ditt hus så att han kan äta bröd och dricka vatten.” Men han ljög för honom.
19Så han gick tillbaka med honom och åt bröd och drack vatten.
20Och det skedde när de satt vid bordet att Herrens (Jahves) ord kom till profeten som hade fört tillbaka honom.
21Och han ropade till gudsmannen som kommit från Juda och sade: ”Så säger Herren (Jahve): Lika mycket som du har gjort uppror mot Herrens (Jahves) mun och inte har lytt hans befallning som Herren (Jahve) din Gud (Elohim) befallde dig,
22utan kom tillbaka och åt bröd och drack vatten på platsen om vilken Herren (Jahve) sagt: Ät inget bröd och drick inget vatten, så ska din kropp inte komma till dina fäders grav.”
23Och det skedde efter att han ätit bröd och efter att han druckit, att han sadlade åsnan för honom, till profeten som han hade återfört.
24Och när han gått mötte honom ett lejon på vägen och slog honom, och hans kropp kastades på vägen och åsnan stod vid den och lejonet stod också vid kroppen.
25Och se, män passerade förbi och såg kroppen kastad på marken och lejonet stående vid kroppen, och de berättade det i staden där den gamla profeten bodde.
26Och när profeten som förde honom tillbaka från vägen hörde om det sade han: ”Det är gudsmannen som gjorde uppror mot Herrens (Jahves) ord, därför har Herren (Jahve) gett honom till lejonet, som rev honom och slog honom enligt Herrens (Jahves) ord som han talade till honom.”
27Och han talade till sina söner och sade: ”Sadla åsnan åt mig.” Och de sadlade den. -------------- Är det så att vers 13 och 27 ramar in en kiasm?
28Och han gick och fann hans kropp kastad på vägen och åsnan och lejonet som stod vid kroppen. Och lejonet hade inte ätit kroppen och inte rivit åsnan.
29Och profeten tog gudsmannens kropp och lade den på sin åsna och förde tillbaka den, och han kom till den gamla profetens stad, och han sörjde och begravde honom.
30Och han lade hans kropp i sin egen grav och höll klagan över honom: Ve, min broder.
31Och det skedde efter att han hade begravt honom att han talade med sina söner och sade: ”När jag är död, begrav mig i graven där gudsmannen är begravd, lägg mina ben bredvid hans ben.
32För orden som han ropade genom Herrens (Jahves) ord mot altaret i Betel och mot de höga platsernas alla hus, som är i Samariens städer, ska med säkerhet ske (infrias).”
33Efter dessa ting återvände inte Jerovam från sina onda vägar, men gjorde igen från hela folket präster till de höga platserna, den som ville [bli präst] honom avskilde han så att han blev en av de höga platsernas präster.
34Och genom detta blev det en synd till Jerovams hus (familj, släkt), så att det blev avhugget, och fördärvat så att det inte längre fanns på jordens ansikte.