1En Psalm Davids, till att föresjunga.
2Hör, Gud, mina röst, i mine klagan. Bevara mitt lif för den grufveliga fiendan.
3Förskyl mig för de ondas församling; för deras hop, som illa göra;
4De der skärpa sina tungor, såsom ett svärd, och skjuta med sina förgiftiga ord, såsom med pilar;
5Att de måga lönliga skjuta den fromma; med hast skjuta de uppå honom, utan all fruktan.
6De äro djerfve med sin onda anslag, och talas vid, huru de snaror lägga vilja, och säga: Ho kan se dem?
7De dikta skalkhet, och hållat hemliga; de äro illfundige, och hafva listig skalkastycke före.
8Men Gud skall hasteliga skjuta dem, så att dem skall svida efter.
9Deras egen tunga skall fälla dem; så att dem bespotta skall hvar och en, som dem ser.
10Och alla menniskor, som det se, skola frukta sig, och säga: Det hafver Gud gjort; och förmärka, att det är hans gerning. De rättfärdige skola fröjda sig af Herranom, och förtrösta uppå honom, och alla fromma hjertan skola deraf berömma sig.