1En Psalm Davids. Herre, hör mina bön, förnim mina bön, för dina sannings skull; bönhör mig, för dina rättfärdighets skull.
2Och gack icke till doms med din tjenare; ty för dig är ingen lefvandes rättfärdig.
3Ty fienden förföljer mina själ, och sönderslår mitt lif till jordena. Han lägger mig i mörkret, såsom de döda i verldene.
4Och min ande är i mig bedröfvad; mitt hjerta är mig i mitt lif förtärdt.
5Jag tänker uppå de förra tider; jag talar om alla dina gerningar, och säger af dina händers verk.
6Jag uträcker mina händer till dig; min själ törster efter dig, såsom en torrjord. Sela.
7Herre, bönhör mig snarliga, min ande förgås; göm icke ditt ansigte bort ifrå mig, att jag dem icke lik varder, som i kulona fara.
8Låt mig bittida höra din nåd; ty jag hoppas på dig. Kungör mig den väg, der jag uppå gå skall; ty mig trängtar efter dig.
9Hjelp mig, Herre, ifrå mina fiendar; till dig hafver jag tillflykt.
10Lär mig göra efter ditt behag; ty du äst min Gud. Din gode Ande före mig på en jemn väg.
11Herre, vederqvick mig, för ditt Namns skull; för mina själ utu nödene, för dina rättfärdighets skull.
12Och förgör mina fiendar, för dina godhets skull, och förgör alla de som mina själ bedröfva; ty jag är din tjenare.