1En undervisning Davids, till att bedja, då han uti kulone var.
2Jag ropar till Herran med mine röst, och beder Herran med mine röst.
3Jag utgjuter mitt tal för honom, och gifver honom mina nöd före.
4När min ande i ångest är, så låter du dig vårda om mig. De sätta för mig snaror på vägen, der jag går.
5Skåda på högra handena; och se, der vill ingen känna mig. Jag kan icke undfly; ingen låter sig vårda om mine själ.
6Herre, till dig ropar jag, och säger: Du äst mitt hopp, min del uti de lefvandes land.
7Akta uppå min klagan; ty jag varder svårliga plågad. Hjelp mig ifrå mina förföljare; ty de äro mig för mägtige. För mina själ utu fångahuset, att jag må tacka ditt Namn. De rättfärdige skola församla sig till mig, när du väl emot mig gör.