1En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.