1Och Herren talade med Mose, och sade:
2Gör dig två trummeter af tätt silfver, att du brukar dem till att kalla tillhopa menighetena, och när hären af stad skall.
3När man slätt blås med enom, så skola höfvitsmännerna församla sig till dig; de öfverste öfver tusende i Israel.
4Men när I trummeten, så skola de lägren draga af stad, som ligga österut.
5Och när I trummeten annan gång, då skola de lägren draga af stad, som ligga söderut; förty, när de resa skola, så skolen I trummeta.
6Men när menigheten skall församlas, skolen I slätt blåsa, och icke trummeta.
7När man blås slätt med dem båda, skall församla sig tal dig hela menigheten inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel. Och det blåsandet med trummeterna skola Prestens Aarons söner göra. Och det skall vara eder ett evigt sätt till edra efterkommande.
8När I dragen till någon strid uti edro lande emot edra fiendar, som strida på eder, så skolen I trummeta med trummeterna, att uppå eder skall tänkt varda för Herranom edrom Gud, och I mågen löste varda ifrån edra fiendar.
9Sammalunda ock, när I ären glade, på edra högtider och edra nymånader, skolen I blåsa med trummeterna öfver edor bränneoffer och tackoffer; att det skall vara eder till åminnelse för edrom Gud. Jag är Herren edar Gud.
10På tjugonde dagen i dem andra månadenom, i de andra årena, gaf molnskyn sig upp af vittnesbördsens tabernakel.
11Och Israels barn drogo i deras skarar utu Sinai öken; och molnskyn blef uti den öknene Paran.
12Och de förste drogo af stad, efter Herrans ord genom Mose;
13Nämliga det baneret af Juda barnas lägre drog först åstad med deras här; och öfver deras här var Nahesson, Amminadabs son.
14Och öfver den hären af Isaschars barnas slägte var Nathaneel, Zuars son.
15Och öfver den hären af Sebulons barnas slägte var Eliab, Helons son.
16Då lade man tillsamman tabernaklet; och Gersons och Merari barn drogo åstad, och båro tabernaklet.
17Dernäst följde det baneret af Rubens lägre med deras här; och öfver deras här var Elizur, Sedeurs son.
18Och öfver den hären af Simeons barnas slägte var Selumiel, ZuriSadai son.
19Och Eliasaph, Deguels son, öfver Gads barnas slägtes här.
20Så drogo ock de Kehatiter åstad, och båro helgedomen; och hine uppsatte tabernaklet tilldess denne kommo efter.
21Dernäst drog det baneret åstad af Ephraims barnas lägre med deras här; och öfver dem var Elisama, Ammihuds son.
22Och Gamliel, Pedahzurs son, öfver den hären af Manasse barnas slägte.
23Och Abidan, Gideoni son, öfver den hären af BenJamins barnas slägte.
24Dernäst följde det baneret af Dans barnas lägre med deras här; och så voro all lägren uppe; och Ahieser, AmmiSadai son, var öfver deras här;
25Och Pagiel, Ochrans son, öfver den hären af Assers barnas slägte;
26Och Ahira, Enans son, öfver den hären af Naphthali barnas slägte.
27Så foro Israels barn med deras härar.
28Och Mose sade till sin svåger Hobab, Reguels son, af Midian: Vi drage till de rum, om hvilka Herren sagt hafver: Jag skall gifva eder dem; så kom nu med oss, vi vilje göra det bästa med dig; ty Herren hafver Israel godt tillsagt.
29Han svarade: Jag vill icke med eder, utan fara i mitt land till mina slägt.
30Han sade: Käre, öfvergif oss icke; förty du vetst hvar vi skole lägra oss i öknene, och skall vara vårt öga.
31Och om du far med oss, det goda, som Herren gör med oss, det vilje vi göra med dig.
32Så drogo de ifrå Herrans berg tre dagsresor; och Herrans förbunds ark drog för dem tre dagsresor, till att visa dem hvar de hvila skulle.
33Och Herrans molnsky var öfver dem om dagen, när de drogo utu lägret.
34Och när arken for, så sade Mose: Herre, statt upp, att dine fiender måga förströs; och de som dig hata, måga flyktige varda för dig.
35Och när han sattes ned, sade han: Kom igen, Herre, till de många Israels tusend.