1[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: ”En psalm av David, för veckans fjärde dag,” vilket är onsdag.]
2Stå upp (lyft upp dig själv), du jordens domare,
3Herre (Jahve), hur länge ska de onda...
4De sprutar ur sig (okontrollerat, spyr ut) [en massa ord, se Ords 15:2], de talar arrogant (fräckt),
5De krossar folket, Herre (Jahve)
6De slår änkan och främlingen
7De säger: ”Herren (Jah) ska inte se,
8Tänk efter, ni brutala (råa, djuriska) bland människor.
9Han som formade örat,
10Han som tuktar nationer,
11Herren (Jahve) känner människans tankar,
12Rikt välsignad (salig, mycket lycklig) är den stridsman (en man i sin bästa ålder)
13så att du kan ge honom vila från de onda dagarna,
14För Herren (Jahve) ska inte förkasta sitt folk,
15Rätten ska återvända till domarna,
16Vem ska stå upp för mig mot våldsverkarna?
17Om inte Herren (Jahve) hade varit min hjälp,
18Om jag säger [tänker inom mig]: ”Min fot vacklar”,
19När mina oroliga tankar är många inom mig (när mitt inre är fullt av bekymmer),
20Ska de ondas säten (domarstolar), som främjar ont uppsåt med sina lagar,
21De samlar sig tillsammans mot den rättfärdige (hans själ, liv, person – hebr. nefesh)
22Men Herren (Jahve) har varit mitt försvarstorn (värn; min fästning, säkra höjd),
23Han har fört deras egna överträdelser över dem,