1En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.
2Jag säger till Herren (Jahve): ”Du är min Herre (Adonaj),
3De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som finns i landet (världen),
4De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
5Herren är min arvedel, min bägare [min lott, jag vill bli fylld av dig Herre, se Ps 23:5].
6Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig,
7Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahve värdig att lovas), han som har väglett mig (varit min rådgivare),
8Jag har ständigt Herren (Jahve) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
9Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant ”min ära”, heder) jublar.
10För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. nefesh) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
11Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (välkända, upptrampade gångväg)