We Believe JesusFé, Esperança e Nova Vida

Psaltaren 119

Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning · sueco

← Psaltaren 118 Psaltaren Psaltaren 120 →

1Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de vars väg är fullkomlig (obefläckad, oklanderlig, obruten)

2Rikt välsignade (saliga; mycket lyckliga) är de som håller (vaktar, bevarar) hans vittnesbörd (stadgar – hebr. edot),

3De som inte heller gör något orättfärdigt,

4Du har befallt dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),

5O tänk om (ack, om ändå – hebr. achalaj) mina vägar var styrda (bestämda, fasta)

6Då ska jag inte skämmas

7Jag vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig med uppriktigt hjärta,

8Jag ska hålla (skydda, följa, ge akt på) dina förordningar (hebr. chuqim),

9Hur ska en ung man bevara sin stig (välkända, upptrampade gångväg) ren?

10Med hela mitt hjärta har jag frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till, närmat mig) dig,

11I mitt hjärta har jag gömt (bevarat, skyddat, samlat) ditt löftesord (hebr. imrah) [som en skatt, se Matt 6:21],

12Prisad (välsignad, lovad, ärad) är du Herre (Jahve),

13Med mina läppar

14Jag fröjdar mig över (i) [längs med vandringen på] dina vittnesbörds (hebr. edots) väg,

15Dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)

16I dina förordningar (hebr. chuqim)

17Handla generöst med din tjänare,

18Avtäck (öppna) mina ögon,

19En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –

20Krossad (förtärd; på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),

21Du har bestraffat de stolta som är förbannade,

22Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,

23Även då furstar sitter och talar emot mig,

24Ja (även, också), dina vittnesbörd (hebr. edot) är min njutning,

25Min själ hålls fast i (är limmad mot – hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga; är så gott som död],

26Jag berättar om mina vägar och du svarar mig –

27Låt mig förstå vägen för dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),

28Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,

29Ta bort från mig falskhetens väg,

30Jag har valt sanningens väg,

31Jag håller fast vid (följer efter, ”är som limmad mot” – hebr. dabaq) dina stadgar (hebr. edot).

32Jag springer på dina budords (hebr. mitzvots) väg,

33Undervisa mig Herre (Jahve) dina förordningars (hebr. chuqims) väg,

34Ge mig förståelse så jag kan hålla (vakta, bevara) din undervisning (Torah)

35Led mig (hjälp mig vandra) på dina budords (hebr. mitzvots) stig (välkända, upptrampade gångväg),

36Böj (vänd) mitt hjärta till dina stadgar (hebr. edot)

37Vänd bort mina ögon från att se fåfänga (tomhet)

38Stadfäst (bekräfta, uppfyll; ordagrant: ”res upp”) ditt löftesord (hebr. imrah) för din tjänare,

39Vänd bort (fördriv) föraktet (vanäran) [att bryta mot dina bud eller människors hån, se vers 42]

40Se, jag har längtat efter dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),

41Och kom med din nåd (omsorgsfulla kärlek) över mig O, Herre (Jahve),

42Så att jag kan svara den som hånar mig,

43Och ta aldrig någonsin bort från min mun – ordet (hebr. davar) med din sanning,

44Då ska jag följa (hålla, lyda) din undervisning (Torah)

45Och jag ska vandra i lätthet (utan verkliga bekymmer),

46Och jag ska tala om dina vittnesbörd (hebr. edot) inför kungar

47Och min lekfulla glädje (entusiasm – som ett barn som leker och skrattar) har jag i dina budord (hebr. mitzvot)

48Och jag ska även lyfta upp mina händer till dina budord (hebr. mitzvot) som jag älskar

49Kom ihåg ditt ord (hebr. davar) till din tjänare,

50Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:

51De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,

52Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)

53Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,

54Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig –

55Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahve) under natten,

56Detta har jag (kan tillgodoräkna mig):

57Herren (Jahve) är min del (arvedel, lott),

58Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta,

59Jag har tänkt på (planerat, ”vävt”) mina vägar (mina vägval)

60Jag har skyndat mig

61De ondas snaror (band) har omsnärjt mig

62Mitt i natten ska jag stå upp

63Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig,

64Jorden, o Herre (Jahve), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),

65Väl (gott) har du behandlat din tjänare Herre (Jahve),

66Gott omdöme (ordagrant: ”god smak”) och kunskap (förståelse, vishet) – lär mig det,

67Innan jag var ödmjukad (fick lida) gick jag vilse (irrade jag mållöst, syndade jag omedvetet),

68God är du – och du gör gott,

69De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] har smitt (täckt över, dolt) en lögn mot mig,

70Okänsliga som fett är deras hjärtan,

71Gott (bra) var det för mig att ödmjukas (att jag blev svag; att jag fick gå igenom svårigheter),

72Bättre för mig är undervisningen (Torah) från din mun

73Dina händer har gjort mig och format mig,

74De som fruktar (vördar) dig ska se mig och vara glada,

75Jag vet Herre (Jahve) att dina domar (hebr. mishpat) är rättfärdiga

76Jag ber dig, låt din nåd (omsorgsfulla kärlek) vara redo att trösta mig,

77Din barmhärtighet (ömsinta nåd) kommer över mig, så jag kan leva,

78Låt de stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] komma på skam, för de har förvrängt min sak med falskhet,

79Låt dem som fruktar (vördar) dig komma tillbaka till mig,

80Låt mitt hjärta vara odelat (låt mig vara helhjärtad) i dina förordningar (hebr. chuqim),

81Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning),

82Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah),

83För jag har blivit som en vinlägel i rök,

84Hur många [hur få] är din tjänares dagar?

85De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig,

86Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta,

87De har nästan förtärt (utplånat – hebr. kalal) mig på jorden,

88I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)

89För evigt Herre (Jahve)

90Från generation till generation varar din trofasthet,

91Enligt dina påbud (hebr. mishpatim) består de än idag,

92Om inte din undervisning (Torah) hade varit min lust,

93Jag ska aldrig glömma dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),

94Jag är din, fräls (rädda) mig

95De onda har väntat på mig för att kunna förgöra mig,

96Jag har sett ett slut (en gräns) på varje fulländning,

97Hur jag älskar din undervisning (Torah)!

98Dina budord (hebr. mitzvot) gör mig visare än mina motståndare,

99Jag har mer förståelse än alla mina lärare,

100Jag förstår mer än mina äldste,

101Jag har avhållit min fot från varje ond stig (välkänd, upptrampad gångväg)

102Jag har inte vikit av från dina påbud (hebr. mishpatim),

103Hur söta (ljuvliga) är dina löftesord (hebr. imrat) för min gom,

104Av (genom) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) får jag förståelse,

105Ditt ord (hebr. davar) är en lykta [oljelampa] för min fot [för mitt nästa steg],

106Jag har svurit (gett min ed) och jag har bekräftat det

107Jag är bedrövad, djupt plågad,

108Ta emot det frivilliga offret från min mun,

109Min själ (hela min person) är hela tiden (kontinuerligt) i min hand,

110De onda har lagt ut en snara för mig,

111Dina stadgar (hebr. edot) har jag tagit som arv för alltid,

112Jag har böjt mitt hjärta till (har bestämt mig) att följa dina (göra) förordningar (hebr. chuqim)

113De ostabila (två-delade, halvhjärtade) hatar jag [Jak 1:8],

114Mitt gömställe (hemliga skydd, min tillflyktsort) och min sköld är du;

115Vik bort (stig åt sidan) från mig, ni som gör det onda,

116Uppehåll mig enligt ditt löftesord (hebr. imrah) så att jag får leva,

117Stötta mig och jag ska bli frälst (räddad)

118Du föraktar alla som gör fel (tar lätt på) mot dina förordningar (hebr. chuqim),

119Som slagg tar bort alla onda från jorden,

120Mitt kött skälver i fruktan för dig, och jag är rädd för dina domar (hebr. mishpatim).

121Jag har gjort det som är rätt (hebr. mishpat) och rättfärdigt,

122Garantera (ge ett löfte att göra) din tjänare gott,

123Mina ögon trånar efter din frälsning (räddning)

124Handla (gör) med din tjänare i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek)

125Din tjänare är jag – ge mig förstånd

126Det är tid för Herren (Jahve) att agera (handla, göra något),

127Därför älskar jag dina budord (hebr. mitzvot) över allt guld,

128Därför högaktar (följer) jag alla dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) i allting;

129Underbara (övernaturliga, fantastiska) är dina stadgar (hebr. edot),

130Öppnandet (uppenbarelsen) av dina ord (hebr. davarim) – ger ljus (klarhet) [välsignelse];

131Jag öppnar min mun på vid gavel och flämtar,

132Vänd dig till mig och var nådefull (ge mig oförtjänt kärlek, favör),

133Led mina steg (gör dem fasta) med ditt löftesord (hebr. imrah),

134Befria (återlös, köp tillbaka) mig från människors förtryck [som missbrukar sin auktoritet; krossar motståndare],

135Låt ditt ansikte lysa över din tjänare [kom med din närvaro och välsignelse, se 4 Mos 6:25-26],

136Strömmar av tårar rinner från mina ögon,

137Rättfärdig är du Herre (Jahve)

138Du har befallt dina vittnesbörd (hebr. edot) i rättfärdighet

139Min nitälskan har förgjort mig,

140Ditt löftesord (hebr. imrah) är prövat till sitt yttersta,

141Jag är liten (den yngsta, minsta, se 1 Sam 9:21) och föraktad,

142Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet

143Bekymmer och ångest har överväldigat mig,

144Rättfärdiga är dina stadgar (hebr. edot) – för evigt,

145Jag ropar [höjer min röst i bön] av hela mitt hjärta, svara mig Herre (Jahve)

146Jag ropar [höjer min röst i bön] till dig, fräls (rädda) mig

147Jag möter (närmar mig vid) skymningen [eller kanske gryningen] och skriker ut (ropar efter hjälp),

148Mina ögon möter (möter, konfronterar; har förutsett) nattens [alla tre] väkter [jag är vaken hela natten],

149Hör min röst, i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),

150Nära (precis bakom mitt huvud) är de som jagar (följer) efter ondskan,

151Nära är du Herre (Jahve)

152Från forna tider (bakom) vet jag av dina vittnesbörd (hebr. edot)

153Se mitt lidande (elände) och rädda mig,

154Strid för mig (för min talan) och återlös mig,

155Långt borta är frälsningen från de ogudaktiga,

156Din barmhärtighet [plural] är stor (din ömsinta nåd är överflödande), Herre (Jahve),

157Många är mina förföljare och ovänner,

158Jag har sett de trolösa och känner sorg (jag bryts sönder inombords, mår illa, känner avsky),

159Se hur jag älskar dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim),

160Summan av ditt ord (hebr. davar) är sanning,

161Furstar har förföljt mig utan orsak,

162Jag fröjdar mig i ditt löftesord (hebr. imrah)

163Jag hatar och avskyr lögn,

164Sju gånger om dagen prisar jag (ropar jag ”halleluja” till) dig

165Frid (hebr. shalom – fred, helhet och harmoni på alla områden)

166Jag har hoppats på din frälsning (räddning) Herre (Jahve)

167Min själ (jag, hela min person) har hållit (följt, lytt) dina vittnesbörd (hebr. edot)

168Jag har hållit (följt, lytt) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim) och dina vittnesbörd (hebr. edot),

169Låt mitt rop (ljud – bönerop eller jubelrop) komma nära ditt ansikte,

170Låt min bön komma inför ditt ansikte,

171Mina läppar ska flöda över av lovsång (lovprisning),

172Låt min tunga sjunga om ditt löftesord (hebr. imrah),

173Låt din hand hjälpa mig,

174Jag har längtat efter din frälsning (räddning, befrielse), o Herre (Jahve),

175Låt mig (min själ; hela min person – allt vad jag är) leva och prisa dig,

176Jag har gått vilse som ett förlorat (döende, vilsegånget) får.

← Psaltaren 118 Psaltaren Psaltaren 120 →

Psaltaren 119 — sueco:

SweKarlXII: Svenska Karl XII:s Bibel (1703)SweKarlXII1873: Svenska Karl XII:s Bibel (1873)Swe1917: Swedish Bible (1917)