1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias ”den strålande morgonstjärnan”, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
2De onda och bedrägliga har öppnat sin mun mot mig.
3De omringade mig med ord av hat
4Som tack för min kärlek är de mina fiender,
5De har gett mig ont för gott,
6Må du sätta en ond man över honom
7När han döms, låt honom gå i fördömelse
8Låt hans dagar bli få,
9Låt hans barn bli faderlösa,
10Låt hans barn bli lösdrivare och tigga
11Låt fordringsägarna ta allt som han haft
12Låt det inte visas någon nåd (omsorgsfull kärlek) mot honom,
13Låt hans eftermäle bli avhugget (inte finnas),
14Låt hans fäders missgärningar bli ihågkommen inför Herren (Jahve)
15låt dem vara inför Herren (Jahve) hela tiden (kontinuerligt)
16Eftersom han inte kom ihåg att visa nåd (omsorgsfull kärlek)
17Ja, han älskade förbannelse [att förbanna och kalla ner Guds straff på andra]
18Han klädde sig själv i förbannelse som i en mantel,
19Låt det bli för honom som manteln han tar på sig
20Detta ska mina motståndare få erfara från Herren (Jahve),
21Men du Herre Herre (Jahve Adonaj), handla med mig för ditt namns skull,
22för jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud]
23Jag är borta som en skugga när den förlängs,
24Mina knän vacklar på grund av fasta,
25Jag har blivit ett hån för dem,
26Hjälp mig Herre min Gud (Jahve Elohim),
27för att de ska veta att detta är din hand,
28Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna Du,
29Mina motståndare ska bli klädda i förvirring
30Jag ska storligen tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) med min mun,
31för han står vid den behövandes högra hand (sida)