1Och Korach – son till Jitsha, son till Kehat, son till Levi [2 Mos 6:16-22],
2och de gjorde revolt mot (reste sig upp mot ansiktet på) Mose,
3Och de församlade sig mot Mose och mot Aron och sade till dem:
4När Mose hörde det föll han ned på sitt ansikte.
5Och han talade till Korach och till hela hans sällskap och sade: ”I morgon ska Herren (Jahve) visa vem som är hans och vem som är helig och ska låta honom komma nära sig, den som han väljer ska han låta komma nära honom.
6Gör detta: Ta er rökelsekar, Korach och hela ditt sällskap,
7och lägg eld i dem och lägg rökelse ovanpå dem inför Herrens (Jahves) ansikte i morgon, och det ska ske att den man som Herren (Jahve) då väljer, han ska vara helig, ni tar på er mycket, Levi söner.”
8Och Mose sade till Korach: ”Lyssna jag ber er, Levi söner,
9det är ingen liten sak för er att Israels Gud (Elohim) har avskilt er från Israels församling, för att föra er nära honom själv och tjänstgöra i Herrens (Jahves) Tabernakel och stå inför församlingen och betjäna dem,
10och att han har fört er nära och alla dina bröder, Levi söner, med er. Men ni söker prästerskapet också!
11Därför, du och hela ditt sällskap som är samlade mot Herren (Jahve), liksom Aron, vad är han eftersom ni knotar (klagar) mot honom?
12Och Mose sände efter Datan och Aviram, Eliavs söner men de sade: ”Vi vill inte komma,
13är det en liten sak att du har fört oss upp från ett land som flyter av mjölk och honung för att döda oss i öknen och dessutom vill du göra dig själv till furste över oss?
14Dessutom har du inte fört oss till ett land som flyter av mjölk och honung, inte gett oss arv med fält och vingårdar, vill du peta ut ögonen på dessa män? Vi kommer inte.”
15Och Mose blev mycket vred och sade till Herren (Jahve): ”Ta ingen hänsyn till deras offer, jag har inte tagit en åsna från dem, inte heller har jag skadat någon av dem.”
16Och Mose sade till Korach: ”Var du och hela ditt sällskap inför Herrens (Jahves) ansikte, du och de och Aron i morgon,
17och ta var och en sitt rökelsekar och lägg rökelse på dem och för fram det inför Herrens (Jahves) ansikte, var man sitt eget rökelsekar, 250 rökelsekar, och du och Aron, var man med hans rökelsekar.”
18Och de tog varje man sitt rökelsekar och lade eld på dem och lade rökelse ovanpå och stod i mötestältets öppning med Mose och Aron.
19Och Korach samlade hela församling mot dem till mötestältets öppning, och Herrens (Jahves) härlighet visade sig för hela församlingen.
20Och Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sade:
21”Skilj er själva från denna församling så att jag kan sluka dem på ett ögonblick.”
22Och de föll ner på sina ansikten och sade: ”Gud (El), allt kötts andars Gud (Elohim), ska en man synda och över hela församlingen din vrede?”
23Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
24”Tala till församlingen och säg: Stig upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats.”
25Och Mose steg upp och gick till Datan och Aviram och Israels äldste följde honom.
26Och han talade till församlingen och sade: ”Avlägsna er, jag ber er, från dessa onda mäns tält, och vidrör ingenting som tillhör dem, annars sveps ni bort i alla deras synder.”
27Så de steg upp från Korachs, Datans och Avirams, boplats på alla sidor och Datan och Aviram kom ut och stod i öppningen till sina tält med sina fruar och sina söner och sina små.
28Och Mose sade: ”Genom detta ska ni veta (vara intimt förtrogna med) att Herren (Jahve) har sänt mig att göra allt detta arbete och att jag inte har gjort det av eget sinne (ordagrant: från mitt hjärta).
29Om dessa män dör en vanlig död som alla människor, och drabbas av det som drabbar alla människor, då har Herren (Jahve) inte sänt mig.
30Men om Herren (Jahve) gör något nytt och marken öppnar sin mun och slukar dem med allt som tillhör dem, och de far ner levande i Sheol (avgrunden, underjorden – de dödas plats), då ska man förstå att dessa män har föraktat Herren (Jahve).”
31Och det skedde när han slutade att tala alla dessa ord, att marken som var under dem delades,
32och jorden öppnade sin mun och slukade dem och deras hushåll och alla de män som anslutit sig till Korach, med alla deras tillhörigheter.
33så gick de och alla som hörde till dem ner levande i Sheol (avgrunden – de dödas plats), och jorden stängde sin mun över dem, och de utrotades från församlingen. [Här beskrivs hur ett slukhål uppför sig. Företeelsen är idag ganska vanlig i områden vid Döda Havet.]
34Och hela Israel som var runtom dem flydde vid deras rop, för de sade: ”Annars slukar jorden oss.”
35Och eld kom ut från Herren (Jahve) och slukade de 250 män som hade offrat rökelse.
36Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
37Tala till Elazar, prästen Arons son, att han samlar upp rökelsekaren från branden och strö ut elden därute, för de har blivit heliga,
38dessa mäns rökelsekar som har syndat till priset av deras liv, och låt dem slås ut till plattor som ett skydd till altaret eftersom de har blivit heliga när de offrades inför Herrens (Jahves) ansikte, så att de blir ett tecken för Israels söner.”
39Och prästen Elazar tog rökelsekaren av brons med vilka de hade offrat och slog ut dem som ett skydd för altaret,
40för att bli ett minnesmärke för Israels söner, för att göra slut på att ingen vanlig man som inte är Arons säd kan komma nära för att bränna rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte, och inte förgås som Korach och hans sällskap, som Herren (Jahve) talade till honom genom Mose hand.
41Men på morgonen knotade (klagade) hela Israels söners församling mot Mose och mot Aron och sade: ”Ni har dödat Herrens (Jahves) folk.”
42Och det hände när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron att de såg mot mötestältet, och se, molnet täckte det och Herrens (Jahves) härlighet visade sig.
43Och Mose och Aron kom till mötestältets ansikte (framför mötestältet).
44Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
45”Stig upp från denna församling så att jag kan förgöra dem på ett ögonblick.” Och de föll ner på sina ansikten.
46Och Mose sade till Aron: ”Ta ditt rökelsekar och lägg eld från altaret på det och lägg rökelse ovanpå, och bär det snabbt till församlingen och bringa försoning för dem, för det är en vrede som har gått från Herren (Jahve), hemsökelsen (plågan) har börjat.”
47Och Aron tog det Mose hade sagt och sprang in mitt i församlingen, och se, hemsökelsen (plågan) hade börjat bland folket, och han lade på rökelsen och bringade försoning för folket.
48Och han stod mellan de döda och de levande och hemsökelsen (plågan) upphörde.
49De som dog av hemsökelsen (plågan) var 14 700 utöver de som dog för Korachs skull.
50Och Aron återvände till Mose vid mötestältets öppning och hemsökelsen (plågan) upphörde.