1Herren (Jahve) talade till Mose och sade:
2”Låt män gå ut och utforska (undersöka – hebr. tor) [med fokus på att lyfta fram alla goda egenskaper i] landet Kanaan, som jag har gett till Israels söner. En man för varje av fädernas stammar ska du sända, och alla ska vara ledare bland dem.”
3Och Mose lät dem gå från Parans öken enligt Herrens (Jahves) befallning, alla av de män som var huvuden (ledare) för Israels söner.
4Och detta var deras namn:
5Av Simons stam Shafat, Choris son.
6Av Juda stam Kaleb, Jefunnes son.
7Av Isaskars stam Jigal, Josefs son.
8Av Efraims stam Hosea [Josua], Nuns son. [Mose ger honom ett nytt namn, se vers 16.]
9Av Benjamins stam Palti, Refos son.
10Av Zevoluns stam Gadiel, Sodis son.
11Av Josefs stam av Manasse stam Gaddi, Sosis son.
12Av Dans stam Amiel, Gemalis son.
13Av Ashers stam Setor, Michaels son.
14Av Naftalis stam Nachbi, Vafsis son.
15Av Gads stam Goel, Machis son.
16Detta var namnen på de män som Mose skickade iväg för att utforska (undersöka) landet. Mose gav Hosea, Nuns son, namnet Josua.
17Och Mose lät dem gå ut och utforska (undersöka) Kanaans land och sade till dem:
18och se (titta noga på) landet – hur det är;
19och hurudant landet är som de bor i – om det är gott eller dåligt (ont),
20och hur landet är – om det är bördigt eller kargt, om det finns skog därinne eller inte.
21Så de gick upp och utforskade (undersökte) landet från öknen Tsin till Rechov vid Chamat.
22Och de gick upp i Negev (söder) och kom till Hebron (Chevron) och Achiman, Sheshaj och Talmaj, Anaks barn [jättar] fanns där. Och Hebron byggdes 7 år före Tsoan [troligtvis Tanis] i Egypten.
23Och de kom till Eshkols dal [någon av dalgångarna i närheten av Hebron] och där skar de av en gren med en klase vindruvor, och den bar de på en stång mellan två [så enorm var den]. De tog även med sig granatäpplen och fikon [från den platsen].
24De kallade platsen Eshkols dal på grund av vindruvsklasen som Israels söner skar av där.
25Och de återvände från sitt utforskande (undersökning) av landet efter 40 dagar.
26Och de gick och kom till Mose och till Aron och till hela Israels söners församling, till öknen Paran, till Kadesh och förde tillbaka ord till dem och till hela församlingen och visade dem landets frukt.
27Och de [12 spejarna] berättade för honom [Mose] och sade. ”Vi kom till landet som du sände oss till och det flödar verkligen av mjölk och honung, och detta är dess frukt.
28Dock är folket som bor i landet våldsamt och städerna är befästa och mycket stora, dessutom såg vi Anaks barn där.
29Amalek bor i Sydlandet (Negev) och hetiterna och jevuséerna och amoréerna bor i bergen, och kananéerna bor vid havet och längs Jordan.”
30Men Kaleb lugnade folket inför Mose och sade: ”Vi ska gå upp nu och besätta det, för vi är väl rustade att övervinna dem.”
31Men männen som hade gått upp med honom sade: ”Vi är inte kapabla att gå upp mot folket, för de är mycket starkare än vi.” [De tio andra spejarna, förutom Josua och Kaleb, använder samma ord som Kaleb, men vänder på dem och säger att de inte ska gå och de inte är starkare, jmf vers 30.]
32Och de [10 männen – Shamoa, Shafat, Jigal, Palti, Gadiel, Gaddi, Amiel, Setor, Nachbi och Goel, se vers 4-15] spred ut ett ont rykte (missvisande information) om landet som de bespejat åt Israels söner och sade: ”Landet som vi har vandrat igenom för att undersöka det, är ett land som slukar (äter upp) sina invånare [syftar troligtvis på att det varit många stridigheter i området, och hur det skulle bli svårt att inta och sedan behålla landet från inkräktare], och hela folket som vi såg där är högresta män.
33Och där såg vi nefilimer, Anaks söner från Nefilim, och i våra egna ögon var vi som gräshoppor och så var vi i deras ögon.” [1 Mos 6:4]